Barnets mamma riktade på torsdagen hård kritik mot barnakuten och barnintensivvårdavdelningen. Enligt kvinnan, som själv arbetar inom vården, var attityden från läkarna nedlåtande:
– Det var väldigt mycket ”jag kan bäst och jag vet bäst”.
Mamman framhöll dock att den tilltalade läkaren varit sympatisk under vårdperioden. Kvinnan redogjorde också för hur det gick till när läkaren gav den omstridda injektionen. När respiratorn kopplades bort fick barnet kramper. Kvinnan vädjade om att något skulle göras, men läkaren ska då ha svarat att barnet redan fått den tillåtna mängden morfin. När läkaren trots det gav barnet en spruta utgick mamman från att det var morfin.
Hon uppgav vidare att tiopental inte diskuterades den aktuella dagen. Pappan berättade att han inte framfört något önskemål om att förkorta dotterns liv, bara att hon skulle få mer smärtlindring. Han sade också att han inte gett dottern någon spruta, och att han inte sett någon annan göra det.
Den åtalade läkaren uppgav under eftermiddagen att hon sagt till föräldrarna att det inte var möjligt att ge mer smärtlindring mot kramperna. Reflexerna gick inte att göra något åt, menade hon. Läkaren beerättade också om de diskussioner som fördes med specialister om kramperna, och om resultatet av den hjärnröntgen som gjordes. När beslutet togs om att prata med föräldrarna om resultatet hade de åkt hem.
Läkaren berättade vidare att hon åkt till sjukhuset på sin lediga för att ta diskussionen med föräldrarna på ett bra sätt, att avdelningen var fullbelagd och att det fanns andra kritiska sjukvårdsfall. Hennes chef ska ha beordrat henne att stanna kvar och ta hand om barnet på grund av personalbrist.
Bild: Lotta Jarlsdotter / Scanpix
