av Nooshi Aknooni Ficks, advokat och grundare av Advokatfirman Aknooni Ficks som arbetat som affärsjurist men numera är specialiserad på brottmål och arbetar som försvarsadvokat, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
Under min tid som krönikör på Dagens Juridik har jag vid flera tillfällen fått så fin respons från er läsare som hört av sig till mig och tackat mig för att jag vågat höja min röst i olika frågor. Det är naturligtvis väldigt roligt att få höra att mina tankar uppskattas och att andra håller med mig i olika frågor. För jag vet att det inte är en självklarhet att det uppskattas när man säger ifrån i vår bransch och att många väljer tystnaden för att undvika det påverkar en i sin yrkesroll.
Som advokat med ett väldigt starkt rättspatos så har jag sett det som min skyldighet att säga ifrån när jag möter orättvisor i vårt samhälle eller i världen. Tack vare min utbildning har jag fått kunskap om rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och demokratins grundpelare. Jag har fått verktygen som krävs för att inse vad som är rätt, att förstå orättvisor och kanske framför allt – att säga ifrån när något är fel. Enligt min uppfattning har vi jurister ett stort ansvar eftersom vi förstår lagen och då också förstår när den inte följs.
Under det senaste året har jag gång på gång bevittnat när gränserna suddas ut, hur mänskliga rättigheter kränks och hur upprepade överträdelser av internationell rätt sker mitt framför våra ögon – utan några konsekvenser. Jag har inte kunnat undgå att tänka hur detta kan tillåtas ske, utan att fler höjer sina röster.
Jag har full förståelse för att många av oss har fullt upp i vardagen när vi dagligen försöker balansera krävande arbeten, tid med familjen, deadlines och ett behov av återhämtning. Jag förstår också att orken inte alltid räcker till för att kämpa i olika frågor och stå upp för andras kamp, särskilt när det rör sig om en fråga som egentligen inte påverkar oss personligen. Och jag vet hur det känns när hopplösheten kryper sig på och när det känns som att inget vi säger spelar någon roll. Som att våra ord bara studsar mot en vägg och försvinner. Men det är just då, när det känns som mest meningslöst, som det är som viktigast att inte vara tyst.
Demokrati är inget vi ska ta för givet, den bygger på att vi människor i samhället orkar bry oss, att vi vågar säga ifrån och vågar höja våra röster när vi möter orättvisor. Genom att göra det så visar vi att “Jag ser, jag finns och jag bryr mig.”
Vi ska inte låta rädslan stå i vår väg när vi lyfter våra röster, utan vi jurister måste visa vägen för att fler ska våga. När vi möter orättvisor och när rättigheter kränks så måste vi våga vara obekväma. Vi måste påminna oss om vad en rättsstat faktiskt innebär och vi måste tala – även när det känns meningslöst. För varje gång vi väljer tystnaden, lämnar vi plats åt alla de som inte tvekar att tala – även när de talar för hat, splittring och rädsla. Så våga höja din röst du med och säga ifrån när du bevittnar orättvisor. För din röst är betydligt starkare än du tror och kanske inspirerar den någon annan till att våga höja sin röst.
