En kvinna köpte en fastigheten på Käringön, Väster om Orust i Bohuslän, av en bostadsrättsförening. Enligt köpeavtalet skulle 500 000 kronor av köpeskillingen betalas som kontant dellikvid i form av en så kallad säljarrevers. Enligt säljarreversen lämnade föreningen en kredit om 500 000 kronor och som säkerhet härför skulle kvinnan utta pantbrev i fastigheten och söka inteckning för reversbeloppet om 500 000 kronor.
Då föreningen inte fick något pantbrev ansökte föreningen så småningom hos tingsrätten om att kvinnan skulle förpliktigas att utge pantbrevet.
Kvinnan bestred yrkandena och anförde att hon hade en motfordran på föreningen grundat på en prisnedsättning avseende fastighetsköpet eftersom det förelåg ett fel i fastigheten. Vidare ifrågasatte svaranden bland annat om Stockholms tingsrätt var behörig att pröva målet eftersom parternas rättsförhållande grundar sig på ett köp av en fastighet belägen i Bohuslän.
Domstolen konstaterar inledningsvis att frågan om äganderätt till fastighet och särskild rätt till fastighet ska, enligt rättegångsbalkens forumregler, tas upp av rätten i den ort där fastigheten ligger. Likaså gäller normalt frågor rörande fel i fastigheten, hävning, återgång eller liknande frågor i anledning av ett fastighetsköp.
Då den aktuella tvisten inte gäller något av ovanstående utan istället rör frågan om utfående av ett pantbrev enligt ett kreditavtal mellan parterna, det vill säga mellan en kreditgivare och en kredittagare, anser sig domstolen vara behörig att pröva BRF:s krav.
Enligt säljarreversavtalet har kvinnan inte infriat en avtalad förpliktelse, att inteckna fastigheten genom ett pantbrev. Domstolen anser inte att svarandens invändningar befriar henne från denna förpliktelse, varför käromålet bifalls.
