KRÖNIKA – av Thomas Eriksson, Jurist och författare (med tidigare yrkeserfarenhet inom förmögenhetsförvaltning i Schweiz)
Jag blev först väldigt glad när jag fick läsa att en meteorit hade slagit ned i november år 2020 i Enköpingstrakten på mark som fram till året innan hade varit fideikommissegendom. Detta eftersom fideikommiss är ett av mina specialområden. (Jag har tidigare skrivit publikationen Avveckling av fideikommiss.) Därför kände jag till Revelsta (äldre stavning Refvelsta) där meteoriten hade slagit ned. Att det var just på mark som varit i fideikommiss är inte helt irrelevant i det här fallet.
Många av fideikommissen med jord- och skogsmark var väldigt stora gods, eftersom mark inte fick styckas av, åtminstone inte utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Det ledde till att egendomarna hölls odelade i generationer. Till stor del har det varit så även i det här fallet. Revelsta fideikommiss hade innan avvecklingen över tusen hektar mark. Följden av markens historia som fideikommiss är alltså att ägaren har större landområden och förmodligen bättre ekonomiska förutsättningar än mindre markägare. De flesta privatpersoner som äger mark skulle inte själva kunna försvara sina rättigheter på det sätt som ägaren till Revelsta har gjort.
Sverige har över 300 000 privatpersoner som är skogsägare. Många av dem äger bara några få hektar mark. De har inte tid, resurser eller intresse att utkämpa en civilrättslig process ändå upp i Högsta domstolen. Hade det varit en annan markägare där meteoriten slagit ned hade det alltså i de flesta fall inte funnits en chans att få tillbaka den värdefulla egendomen genom att driva en talan om bättre rätt. Lägg därtill att det i det här fallet råkar vara en markägare, Johan Benzelstierna von Engeström, som har studerat astronomi och har ett stort intresse för det föremål som processen handlar om. Det var alltså som om alla stjärnor stod rätt just den där kvällen när rymdstenen slog ned på Revelstas marker.
Är enda sättet att få tillbaka egendom att stämma motparten och driva en civilrättslig process? Det vore ju tråkigt i sådana fall för det är oerhört dyrt, omständligt och tar lång tid. Som tur är ska man inte heller behöva göra det. Samhället ska skydda äganderätten. Om någon tillgriper egendom och avlägsnar den kommer åklagare att utreda om brott har begåtts eftersom det faller under allmänt åtal. Detta gäller ju i alla fall om egendomen är oerhört värdefull som i det här fallet med meteoriten. För det är väl så att man inte bara kan plocka åt sig på andras marker som om det vore ett skafferi?
Vad som har hänt i det här fallet är allmänt känt även för åklagare. Två personer fann meteoriten som markägaren och många andra letade efter. De tog sedan med sig meteoriten och avlägsnade den från fastigheten. Enligt markägaren skedde detta utan lov och utan att han ens informerades om att meteoritjägarna hade hittat stenen. Den hölls sedan gömd under ett antal veckor. Därefter i slutet av januari år 2021 kontaktades Naturhistoriska riksmuseet av upphittarna.
Frågan om vem som har bättre rätt till meteoriten har varit en process som nu har nått hela vägen upp till HD och där väntar på avgörande. Svea hovrätt konstaterade att markägaren har bättre rätt till meteoriten. Detta eftersom den betraktas som fastighetstillbehör på den fastighet där den slog ned.
Det fanns dock en skiljaktig domare i hovrätten. Även han ansåg att meteoriten var fastighetstillbehör, men menade att upphittarna skulle kunna tillskansa sig den enligt allemansrätten. Den skiljaktiga meningen innehåller flera märkliga passager och hypotetiska resonemang som till exempel: ”I ljuset av detta framstår det exempelvis som en utmaning för var förälder att förklara för sitt barn varför de, av hänsyn till markägaren, inte får ta med sig en meteorit som just fallit ned på jorden.” Jag vet inte varför det skulle vara svårt att förklara för ett barn att man inte får ta en 14 kilo tung järnmetorit, men det har ingenting med målet att göra. Vidare har den skiljaktige domaren en idealistisk ansats som bland annat kommer till uttryck i slutklämmen: ”En meteorit måste i första hand anses vara av intresse för mänskligheten och blott i andra hand av intresse för människan.” Problemet är bara att även upphittare av en meteorit skulle kunna vara lycksökare som vill sälja meteoriten för att tjäna pengar.
Jag anser helt enkelt att hovrättens dom borde fastställas av HD. Det finns olika bestämmelser i jurisdiktioner runt om i världen om vem en meteorit kan tillfalla. I en del jurisdiktioner kan den tillfalla upphittaren och i en del andra markägaren. I Sverige finns inga bestämmelser som kan tillämpas och vi får falla tillbaka på allmänna rättsprinciper. Rymdstenen är inte borttappad, utan har kommit till fastigheten genom ett naturfenomen. Närmast kanske att jämföra med lava som har vällt upp ur jorden. Hade vi haft vulkaner i Sverige skulle man troligtvis inte få bryta lavastenar på de fastigheter som lavan har flutit ut på. Det borde vara fastighetstillbehör oavsett om en sten är en lavasten eller en rymdsten.
Alldeles oavsett utgång i det civilrättsliga målet hade dock min förväntan varit att åklagare vid det här laget skulle ha påbörjat en utredning om tillgreppet av meteoriten. Detta inte minst eftersom stöld preskriberas inom fem år, vilket alltså är i år. Om HD, likt hovrätten, konstaterar att det är markägaren som har bättre rätt så är äganderättsfrågan klarlagd. Sedan måste givetvis alla andra rekvisit vara uppfyllda för att det eventuellt skulle kunna vara stöld. Om upphittarna trodde att meteoriten var deras kan de i sin tur hävda rättsvillfarelse, men det förtar inte att det skulle kunna vara ett brott att ta meteoriten. Skulle HD däremot komma fram till att upphittarna har bättre rätt är det inte något brott och åklagare kan då helt enkelt lägga ned utredningen.
Om åklagare i det här fallet inte ens utreder om det är ett brott, vad händer då nästa gång en meteorit slår ned i Sverige? Om nästa meteorit också tas från fastigheten blir kommentaren från åklagare då: ”- Äh, det där får de klara upp själva!” Gäller i sådana fall åklagares ointresse endast meteoriter eller finns det annan värdefull egendom som avlägsnas där det inte heller är värt att utreda om det är ett brott?
Beror åklagares intresse kanske på vem som har tagit meteoriten? Om det är några som kallar sig själva forskare så har de immunitet från åklagares perspektiv. Är det så man ska tolka det? Om det däremot hade varit ”suspekta” lycksökare som hade tagit meteoriten och kört i väg med den, hade det kanske kunnat utredas som ett brott? Ponera att meteoriten hade tagits av några som lagt den i bilen och kört mot gränsen. Innan gränsen blir de stoppade med den värdefulla stenen i bakluckan. Skulle det ha fått någon åklagare att vakna till liv? Det vill säga är det skillnad på folk och folk eller gäller likhet inför lagen?
Den här frågan om man får ta en meteorit kan tyckas vara kuriosa. En meteorit slår ju ned så pass sällan. Fast när den väl gör det kan det handla om väldigt stora summor. Alldeles nyligen, den 15 juli år 2025, såldes en meteorit som härstammade från Mars på Sotheby’s auktionshus i New York för otroliga 5,3 miljoner USD. Alla meteoriter är förstås inte av samma skrot och korn, men även järnmeteoriten som slog ned i de uppländska skogarna är värdefull. I media har uppgifter cirkulerat om att meteoriten från Revelsta i kronor räknat också skulle kunna vara värd ett miljonbelopp. Markägaren själv har dock angett några hundratusentals kronor.
Det finns ett begrepp på engelska som inte har översatts till svenska, men som tyvärr är lika sant i det svenska rättssystemet. Begreppet lyder ”possession is nine-tenths of the law”. Det betyder att den som har något i sin besittning har mycket lättare att få behålla egendomen. Jag vill ändå tro att den där sista tiondelen betyder något och att den som i slutändan har bevisad äganderätt till egendom också skyddas fullt ut av rättssystemet. Om HD nu anser att det är fastighetsägaren som meteoriten tillhör då blir nästa fråga hur äganderätten skyddas.
Det låter som titeln på en barnbok eller en kupp planerad av Jönssonligan, men följande fråga måste då på fullaste allvar ställas: Kan man stjäla en meteorit? Ifall det inte skulle vara straffbart att ta en meteorit hur ska då en markägare agera i framtiden om en meteorit slår ned? Ska markägaren anlita folk som ska gå skallgångskedjor? Fast de flesta markägare har förstås inte råd med det. Även om det skulle vara straffbart att ta en meteorit kommer markägare trots det att vara helt utelämnade om åklagare inte ens orkar bry sig om att utreda brott.
Vi får i sådana fall verkligen hoppas att stjärnorna står rätt även nästa gång som en meteorit slår ned i Sverige. Jag håller tummarna för att det blir hos en markägare som har både ekonomi och intresse att tillvarata sina egna intressen.
