En 49-årig man transporterade 97 kilo cannabisharts från en svensk stad till en annan där han greps av polis. I tingsrätten erkände mannen brott och berättade att han fått ett telefonsamtal om att komma till en parkeringsplats där han mött upp en man. De två bar sedan över ett antal väskor innehållande 97 kilo cannabisharts till 49-åringens bil. Därefter körde han hem väskorna och lade dem under sin säng. Följande dag stoppades mannen av polis under en biltur och testades då positivt för narkotika. På grund av testet begärde polisen husrannsakan och hittade då väskorna.
Tingsrätten dömde mannen till nio års fängelse för bland annat grovt narkotikabrott.
Hovrätten ansåg att hänsyn skulle tas till att cannabis hade en relativt låg farlighetsgrad. Dessutom hade 49-åringens befattning med narkotikan varit begränsad och han hade inte haft någon egentlig egen vinning. Med beaktande av ny praxis ändrade hovrätten tingsrättens dom så att påföljden bestämdes till endast fyra års fängelse.
Riksåklagaren överklagade och yrkade att straffet skulle skärpas. RÅ anförde att transportörer av narkotika var en nödvändig och viktig del i den organiserade narkotikahanteringen samt att transportören med hänsyn till den i målet stora mängden narkotika borde riskera ett mycket långt fängelsestraff.
Riksåklagaren menade att Högsta domstolens dom rörande mefedron från juni 2011, B 5412-10, har gett upphov till en rad frågeställningar och att det nu råder en betydande osäkerhet i rättstillämpningen beträffande straffvärde vid narkotikabrott.
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.
