Mats Wingborg är aktuell med Swedwatch-rapporten ”Mors lilla Olle är underbetald vietnames” och har skrivit flera böcker om arbetsmigration. Förra veckan redogjorde han för bärplockarnas arbetsförhållanden i ett panelsamtal om migrantarbetare arrangerat av Amnesty.
Kritik mot bärplockarnas arbetsförhållanden ledde till att Migrationsverket i våras ställde hårdare krav på de utländska bemanningsföretag som anställer säsongsarbetarna. Mats Wingborg menar att kraven lett till en viss sanering av oseriösa aktörer, men betonade att problematiken till stor del bara ändrat skepnad.
Denna säsong ökade nämligen antalet bärplockare som kom med turistvisum från länder utanför EU – en grupp som alltså skulle haft, men saknade, arbetstillstånd.
– Detta måste Migrationsverket se till att strypa genom krav på att de grossister som köper upp bären i Sverige kontrollerar bärplockarföretagens arbetskraft, sade Wingborg.
Han föreslog vidare en avkriminalisering av arbetet för migrantarbetare som saknar arbetstillstånd i syfte att stärka deras juridiska ställning, och jämförde sin idé med tankarna bakom sexköplagen.
Birgitta Nyström, professor vid Lunds universitet, tog vid med en redogörelse för lagstiftningen på området. Hon pekade på utstationeringslagen och det bemanningsdirektiv som i början på december i år ska vara införlivat i EU:s medlemsländer.
Sedan några år tillbaka har Birgitta Nyström en forskningsrådsprofessur som rör förhållandet mellan svensk och internationell arbetsrätt. Under samtalet lyfte hon fram den utmaning som vi står inför i takt med att arbetskraftsrörligheten ökar. Den situation som uppstått i till exempel bärbranschen tycks inte passa in i den svenska modellen.
Kommunalombudsmannen Lars-Göran Olsson instämde i detta när han beskrev fackets roll i frågan. Facket har svårt att värva medlemmar bland de utländska bärplockarna, och blir låsta när det inte heller finns någon given motpart att förhandla fram kollektivavtal med. Paneldeltagarna diskuterade vidare möjligheterna att utveckla en form av tillfälligt fackmedlemskap.
Birgitta Nyström förde samtalet vidare in på allemansrätten och ifrågasatte rimligheten i att denna ska omfatta användande i kommersiellt syfte. Detta, menade hon, leder nämligen till de problem som Lars-Göran Olsson pekat på; Det finns en som äger marken, men ingen som äger bären eftersom dessa är föremål för allemansrätten. Den som ska utnyttja bären har i sin tur ingen kontroll över arbetsmiljön, det vill säga marken.
Vidare påpekade Mats Wingborg att det ideala enligt hans mening vore om bärplockarnas villkor var såpass goda att även de hade råd att betala skatt i Sverige. Paneldeltagarna var överens om att en skattskyldighet för utländska bärplockare borde vara oförenlig med den regel som säger att varje svensk skattefritt får plocka och sälja bär motsvarande ett värde av 12500 kr.
Både Mats Wingborg och Lars-Göran Olsson konstaterade att den största delen av de svenska blåbären går på export till Asien för kosmetikaproduktion medan bara en liten del säljs på svenska torg. Detta hämmar den svenska konsumentmakten i sammanhanget.
Hur kan man då se till att bärplockarna inte råkar illa ut? Birgitta Nyström menade att ytterligare reglering inte är fruktbar utan att man istället måste tillse att det befintliga regelsystemet följs, inte minst genom en större samordning mellan de olika aktörerna.
Text: Elisabeth Karlsbad
Bild: Mynewsdesk / Elisabeth Karlsbad
