Henning Sjöström avled den 16 oktober 2011 efter en längre tids sjukdom. Han blev 89 år. Följande intervju med Henning Sjöström publicerades ursprungligen i Legally Yours nummer 6 2004.
När en fighter slutat slåss
Han har lämnat rättssalarna. Det sista stora målet håller på att avslutas. Uppmärksamheten har lagt sig. Sveriges meste kändisadvokat trivs med sin nya tillvaro.
– Det är fridfullt, säger Henning Sjöström.
Rolls Roycen är avställd för säsongen. Nuförtiden används bilen bara två månader om året. Modellen, en Silver Cloud – 64 med oförstörbar aluminiumkaross, finns i endast 18 exemplar. Henning Sjöström köpte den för över 40 år sedan. Efter två års köande fick han bilen direkt från fabriken.
– Den är lika fin nu som då. Fast fem gånger så dyr!
Henning Sjöström småler. Det har inte saknats spekulanter. En samlare från Los Angeles hörde av sig redan för fem år sedan. Henning förklarade att bilen ej var till försäljning.
”Allt är till salu” svarade amerikanen.
Henning Sjöström kontrade med beskedet att han tänkt sig att bli begravd i Rollsen.
Tre års tystnad följde. Sedan ansåg samlaren uppenbarligen att tiden var mogen för ett nytt försök.
”Jo, nu är den ledig” blev svaret. ”Den kostar två miljoner – i kontanter – och så ska jag ha rätt att beställa en ny Rolls av valfri modell”.
Amerikanen tystnade på nytt.
– Det är två år sen nu. Jag tror inte att han återkommer.
Henning Sjöström ler ännu en gång.
Genom decennierna har den exklusiva bilen varit ett av hans kännetecken. Inte sällan tog han den till förhandlingarna. Och när Operan inte serverade champagne i pauserna körde någon biträdande jurist fram Rollsen till entrén och serverade kyld champagne och rysk kaviar till Henning och hans sällskap.
Tilltagen uppskattades inte av alla.
– Lite måste man få retas också, konstaterar Henning Sjöström.
Efter 60 mils enkel resa väntade Henning Sjöström, nybliven jur kand, i receptionen hos samfundets ordförande. Henning planerade att starta en egen byrå och hade rest till Stockholm för att få goda råd och skaffa kontakter.
Med samfundsordföranden kom han dock inte längre än till väntrummet. Efter många timmars väntan fick han beskedet att ordföranden av princip inte tog sig tid att träffa unga jurister.
– Där väcktes min kärlek till samfundet, säger Henning Sjöström ironiskt.
Han föddes 1922 i Burträsk, Västerbotten. Föräldrarna var småbrukare.
– Vi var tolv barn i familjen. Det var ont om mat men det fanns kärlek i hemmet och mellan oss alla. Det bar upp. Fattigdom är lätt att bära när den bärs av alla.
Som tonåring jobbade Henning på flera gårdar i hembygden. I början av 40-talet fick han en plats i friidrottslandslaget, blev världsfyra i spjut med kast på mer än 70 meter. Den välkände idrottsjournalisten Torsten Tegnér gav honom ekonomiskt stöd för att kunna genomföra juridikstudierna. Därefter var Henning Sjöström redo att börja jobba. Målet var hela tiden att skaffa sig en egen byrå. Efter den misslyckade visiten hos samfundsordföranden fick han sedan napp hos Rättshjälpsanstalten vid Slussen.
– Där var jag i ett år. Under tiden skaffade jag kontakter med vaktmästarna, så att de kunde skicka klienter till mig sedan. Småsaker, som familjebråk. Det var såna mål jag ville ha.
– När jag började hyrde man ett rum, satte sig där och väntade på att få rättshjälpsmål. Om ens föräldrar inte var byggmästare eller hade andra kontakter så var det stora problemet att få en stomme återkommande klienter.
Henning Sjöström var fast besluten att själv skaffa sig ett nätverk. Flera fackförbund började anlita honom. Det första stora uppdraget av nationellt intresse fick han 1952. Besättningen på Broströmsfartyget M/S Ningpo hade hamnat i fångläger i Shanghai under andra världskriget.
– När de kom hem krävde de ersättning för den där tiden. Jag förde deras talan. Först en process mot Broströms, sen förhandling med regeringen. De fick 60 000 kronor var.
En av Henning Sjöströms viktigaste nya kontakter var finansmannen Torsten Kreuger.
– Han var som en mentor, lärde mig mycket. Som skillnaden mellan bourgogne och bordeaux. Men framför allt att uthärda, att fightas. Jag hjälpte honom bland annat i Högbroforsmålet. Det var resultatet av hans bror, finansmannen Ivar Kreugers, misslyckande. Sedan brodern dött hoppade man på Torsten och påstod att han givit ut aktier i bolaget Högbroforsen till ett felaktigt värde. Torsten dömdes till ett års fängelse för bedrägeri. Det visade sig sedan att anklagelserna inte stämde.
Henning Sjöström skrev en bok om fallet, ”Bankvälde och domstolsprestige”, som Kreuger finansierade.
– I sju år var jag hans advokat, jag jobbade en tredjedel av dagen åt honom. Han ägde bland annat Aftonbladet och Stockholmstidningen. Han gav mig en egen spalt i Aftonbladet där jag kunde skriva om Högbroforsen. När tidningen såldes till LO så fick jag behålla spalten.
Medierna blev sedan en viktig plattform för Henning Sjöström. Under flera decennier var han Sveriges mest kände advokat, ofta sedd i TV och tidningar. En del kolleger var kritiska:
– När deras byråer bildats hade de haft en pappa eller morbror eller någon annan som ställt upp. Själv kom jag från busken. Jag måste ju tala om att jag var där. Om man väl har tillströmning behöver man inte presentera sig.
Henning Sjöström hittar en liknelse i musikhistorien:
– När man startar en byrå ska man vara som Wagner. Han inte bara komponerade utan skrev hela librettot, satte belysning och visste precis hur färgerna skulle vara. Han kom med en enmansshow.
Genom decennierna har Henning Sjöström haft en laddad relation till Advokatsamfundet. Han har varnats många gånger, senast förra sommaren. Disciplinnämnden fann att han lämnat oskäligt höga räkningar i samband med ett mål där ett 100-tal kvinnor, som företräddes av hans byrå Juristhuset, stämde p-pillertillverkaren Organon för att pillren skulle ha orsakat dem blodproppar.
– Det var skrattretande att få en varning där. Vi hade förhandlat fram enorma summor åt klienterna och är i stort sett färdiga med processen då samfundet kommer med det där. Det tog jag med en klackspark.
1990 blev han av med advokattiteln sedan en klient använt advokatbyråns fax, trots kommunikationsrestriktioner.
– De ansåg att jag varit för tillmötesgående mot klienten. Men HD sa att jag inte brutit mot lagen, utan bara mot samfundets regler. Det andra gör dagligen fälldes jag för med en röst. 3-2. Stolpe ut kan man säga. Men samfundet hade hållit på länge. Jag förtjänade nog en smäll. Inte för det, men för annat. Och det är bra att få smällar. Klienterna får det ju ständigt. Den där processen var ett reningsbad.
Fem år senare var han advokat på nytt.
– Samfundet har naturligtvis en svår uppgift. Felet med dem är att de har blivit så inpyrda i sig själva. De som kommer i ledningen sitter kvar åravis. Det blir inga nya idéer. De stöttar inte på det sätt de borde utan är pressens och domstolarnas redskap.
Under senare tid har stämningen förbättrats en aning.
– Peter Danowsky bjöd faktiskt in mig till att hålla en föreläsning på samfundet. Jag fick prata om vad jag ville. Det var mycket trevligt, fullsatt och många unga advokater. Det var oerhört positiv stämning. Jag skojade lite med mig själv. Folk tycker ju bäst om när man talar om sina svaga sidor. Jag kände liksom en förlikning med dem. Det var bra.
Henning Sjöström var 35 år. ”I sin bästa form” säger han i efterhand. Men mitt under förhandlingen såg han bara fåglar. Hela rättssalen var full av dem.
– Jag avbröt processen, jag var säker på att jag hade en hjärntumör. På sjukhuset fick jag en injektion in i ögat. Jag hade fått en infektion på synnerven. En professor på Karolinska sa att det fanns stor risk att jag skulle bli blind. Det vara bara att vila för att se hur det skulle utvecklas.
Efter några veckors frisknade han till. Men sjukdomen – och hotet att förlora synen – hade satt igång ett inre grubblande.
– Om jag inte kan se – hur ska jag leva då? funderade jag. Jag hade levt ett väldigt yttre liv. Jag hade bara fighten. Fighten att se till att man kunde betala hyran, att man fick mål, att det gick framåt. Jag var tvungen att komma ur det. Jag kom fram till att jag måste lära mig se inåt.
– Under den tiden skickade min vän Carl Björkman upp skådespelerskor för att hålla mig i god form. De läste dikter, sutror. Genom dem och den buddistiska filosofin erbjöds jag ett liv utan de yttre ting som jag tidigare hade fokuserat på.
Henning Sjöström hade vuxit upp i en mycket troende familj.
– En av mina bröder blev präst, en blev baptistpastor. Men själv kunde jag aldrig acceptera kristendomen. Så mycket i Bibeln stred mot naturlagarna. Som att Jesus uppväckte de döda. Det är sagor. Men ateist lät så grymt. Jag behövde finna en livsväg.
På 50-talet var buddismen ingen etablerad religion i Sverige.
– Då ansågs jag vara en hedning. Det skrevs nidartiklar. Sen dess har jag skrivit böcker om buddismen. Dalai Lama har besökt mitt hem.
Höjdpunkten i Henning Sjöströms karriär? Svaret kommer snabbt:
– Det var på 70-talet. Det kom till mig en norrman och bad om hjälp med en process han förde mot två advokater som företrätt honom tidigare. De hade missat att betala in för hans hemman, han hade förlorat gården. Han hade förlorat i tingsrätten, jag fick ta över i nästa instans, lagmansretten.
Henning Sjöström identifierade sig starkt med sin norske klient. Deras bakgrund var gemensam. Och liksom Henning fått vänta länge i samfundsordförandens vestibul så hade även bonden behandlats snarlikt.
– Han hade rest fyra timmar för att söka upp advokaterna, men utan inbokad tid. Då sa de till honom att återvända hem igen. De tänkte nog att ”den bonnjäveln ska inte komma här utan att ha beställt tid”. Det nämnde jag i slutpläderingen. Bonden var mycket nöjd. Han ville ge mig dubbelt betalt. Nej, sa jag, men jag ska komma hem till dig sen och mjölka dina kor om vi vinner målet. Det gjorde vi också, med 7-0. Jag for dit, satte mig med pannan mot juvret där det är ganska mjukt. Snart kom mjölken. Jag var stolt över att det gick att mjölka på det gamla sätt jag var van vid. Så kände jag som en rasp som rev mig, upp över kinden. Jag tittade upp och såg ett stort öga, det var kon som slickade mig! Då hade vi verkligen kommit överens. Det var glädje.
1990 visade en undersökning i Veckans affärer att Juristhuset var den näst mest populära arbetsplatsen för unga jurister. Några år innan dess minns Henning Sjöström att man med omkring 20 jurister ”var största byrån på Strandvägen ihop med Lagerlöfs”. Nu är storleken mer blygsam med ett tiotal jurister. ”Optimalt”, menar grundaren:
– Det är varken stort eller litet. Man kan stötta varandra. Är man tio är man tillräckligt många för att byrån ska kunna ha alla discipliner. Blir byrån större finns det risk för inavel. Oberoendet naggas i kanten. Jag ser hur affärsbyråerna kämpar vildsint för möjligheten att få företräda både part och motpart. Det är ett problem för dem.
Henning Sjöström anser att de största affärsjuridiska byråerna inte borde kallas advokatbyråer.
– Advokat betyder ju ”ad voco”, man tillkallas för ett speciellt fall. Storbyråerna är inte inom den branschen. De sysslar med affärer, mellan varandra och inbördes. Det borde renodlas så att advokat bara innebar humanadvokater. Problemlösning enligt den klassiska metoden.
Vilka mål har varit roligast?
– När det hänger på vittnesförhör. Jag har älskat att komma in i domstolar. Atmosfären. Den höga svansföringen. Om man är en känd advokat får man räkna med att motparterna vässat pennorna. Det gäller att veta vad man säger. När du väl kommer upp och vill behålla ett namn måste du vara på alerten hela tiden.
Hur mycket jobbar du?
– Jag ger råd och instruktioner i vissa mål. Men andra får processa. Jag håller kontakt med kontoret varje dag. Sen slöar jag när jag vill. Sjunger arior.
Saknar du processandet?
– Inte alls. Det är fridfullt att sitta här på kontoret och gå igenom ärenden. I åtta år har vi drivit stora mål om bröstimplantat. Nu har vi vunnit och ska få betalt. Vi har företrätt 600 kvinnor, drygt hälften i Sverige.
Processen har drivits i USA. Totalt omfattas 600 000 kvinnor från hela världen av åtalet som förts mot läkemedelsbolaget Dow Chemical.
– Det har varit en osäker procedur. Men för två år sen nådde vi förlikning. Nu återstår att presentera grunderna för den enskildes rätt.
Vilka är dina svaga sidor?
– Att jag blir äldre och äldre. Då avtar också fightinglusten. Man finner sig i saker. Man har inte den där rasande viljan att förändra och förbättra. Det får andra göra.
Har du något råd till yngre jurister?
– De ska följa sin inre kallelse. Inte bry sig om vad omgivningen säger.
Vad ångrar du?
– Det som är gjort går inte att göra ogjort. Det är bara att handla på annat sätt nästa gång och reparera det, men inte genom att stå och be om ursäkt. En utförd handling kan bara repareras genom ytterligare handlingar och sättet att vara. Därför finns det ingenting jag grämer mig för.
Vad har du haft för drivkraft?
– En inre oro. Jag har hela tiden varit medveten om livets korthet. Jag räknade med att leva till 60 år ungefär, därför ville jag hinna med saker. Och jag har fått leva väldigt länge någorlunda frisk. Men när jag var i 25-30 årsåldern brukade jag säga att vid 50 skulle jag ha uträttat det jag behövde, sen tänkte jag skjuta mig. Jag trodde att man bara behövde den tiden. Men nu blir jag orolig om jag så har ont i en tå. Man förskjuter saker och ting. Verkligheten blir en annan.
Känner du att du hunnit med tillräckligt?
– Nej naturligtvis inte. Men med de resurser jag haft, med den utgångspunkten och den omgivningen så anser jag att jag gjort ett gott dagsverke. Det kunde gjorts bättre men också sämre.
Peter Johansson
Bild: Jonte Wentzel
