När jag dömdes av Stockholms tingsrätt var det nära att jag tappade tron till det svenska rättsväsendet. Jag var arg, besviken och minst sagt misstänksam mot alla svenska jurister.
Det var då Henning Sjöström kom in i mitt liv. Han läste domen och analyserade innehållet för mig på ett pedagogiskt sätt som ingen annan hade gjort. Han pekade på varenda rad som var felaktig och han hjälpte mig att förstå att underrätterna som hade författat domen bestod av människor av kött och blod och att de faktiskt kunde göra fel. Framför allt lärde han mig hur man slåss mot det mäktiga svenska rättsväsendet. Utan Hennings stöd där i början av 90-talet tror jag att jag hade gått under och jag hade definitivt inte kämpat mot rättsväsendet så hårt som jag har gjort.
Henning Sjöström var, enligt vad jag personligen erfarit, en mycket ödmjuk person. Han var inte alls kaxig såsom han ibland framställdes i massmedia. Han var artig och saklig och trots att han tillhörde den s.k. “överklassen” hyste han inga som helst fördomar mot “fotfolket”. Han hade en stor portion humor och han beundrade invandrare och såg på oss som en stor tillgång till det svenska samhället. Precis som jag, råkade Henning Sjöström ut för den Kungliga Svenska Jantelagen i och med hans uteslutning ur Advokatsamfundet, och min kamp om resning motiverades och uppmuntrades av Hennings kamp att få tillbaka sin advokattitel. Han lyckades. Jag har ännu inte lyckats, men jag har kommit ganska långt.
Dagen efter min hovrättsförhandling när Svea Hovrätt förklarade mig häktad var jag på Henning Sjöströms kontor. Beskedet kom kl 13.00. Strax efter fick jag ett samtal på min mobiltelefon. Det var en gammal skolkompis som är framgångsrik advokat på Irland. “ÅK hit på en gång!” sade han till mig och förklarade att ingen irländsk domstol skulle bifalla en utlämning till Sverige i detta fall på grund av den dåliga bevisvärderingen. Då sade Henning till mig “Billy, nu måste du ta en taxi direkt till Kronobergshäktet. Du ska infinna dig där och du ska inte ge dig förrän du fått upprättelse”. Jag lydde Henning Sjöströms råd förstås.
En tid senare stötte jag på Henning mitt i Stockholm. Vi hade inte setts på några år. Han gick på Oxensternsgatan mot Djurgården. Jag erbjöd att skjutsa honom hem till sin lägenhet på Strandvägen. Han såg trött ut. Han tittade på mig och sade “Jag har noterat att du inte har gett dig i det där målet”. Då sade han det igen. “Ge dig aldrig Billy, för sista ordet är inte sagt i det där målet”. Henning hade rätt. Sista ordet har inte sagts.
Det har funnits många kapitel i det svenska rättssamhällets moderna historia. Henning Sjöströms bortgång har just avslutat ett av dem.
William (Billy) Butt
Bild: Leif R Jansson / Scanpix
