En advokatfirma anlitades av en klient dels i ett ärende avseende överklagande av ett bygglov, dels i ett ärende rörande miljöskadestånd.
Skadeståndsärendet kom dock att återkallas, efter att det konstaterats att talan väckts mot fel part, varför klienten, genom miljödomstolens avskrivningsbeslut, förpliktades att betala motpartens rättegångskostnader om 25 200 kronor. Klienten betalade dessa, och även Kronofogdemyndighetens grundavgift, efter att motparten ansökt om utmätning mot denne.
Advokatbyrån krävde därefter klienten på arvode för bygglovsärendet med 8 505 kronor. Detta med anledning av att en av firmans advokater inträtt som ombud efter det förra ombudet, en av firmans tidigare anställda, som hade slutat. Klienten betalade hälften av fakturan men bestred den i övrigt. Advokatfirman avräknade då den bestridda delen av fakturan med medel, om 2 654 kronor, som klienten hade innestående på advokatfirmans klientmedelskonto.
Klienten ville nu ha ersättning för rättegångskostnaderna i miljödomstolen samt utfå det innehållna beloppet, varför han yrkade att tingsrätten skulle förpliktiga advokatfirmanatt betala 28 454 kronor till honom.
Som skäl härför anförde han att advokatfirman gjort en skriftlig utfästelse att betala både rättegångskostnaden om 25 200 kronor och avgiften om 600 kronor. Vidare påstod käranden att han inte hade någon skuld till advokatfirman som motsvarade det innehållna beloppet, varför han skulle få tillbaka sina pengar.
Advokatfirman hävdade dock att utfästelsen var villkorad med att klienten skulle överklaga miljödomstolens beslut. Om käranden hade överklagat kostnadsbeslutet, i alla instanser tills det vunnit laga kraft, hade han ha befriats från kostnaden. Men eftersom klienten återkallade överklagandet bröt han överenskommelsen, påstod advokatfirman, varför utfästelsen nu var hävd.
Advokatfirman menade därtill att kärandens yrkande skulle jämkas eftersom han inte hade försökt få ersättning ur rättsskyddsförsäkringen för den ifrågavarande delen av tvisten. Vidare påstod firman att pengarna, som innehållits från klientmedelskontot, utgjorde ersättning för kostnader som firman haft för att avsluta bygglovsärendet.
Tingsrätten tar bland annat hänsyn till att det är advokatfirman som gör inskränkningen i utfästelsen gällande, att en av firmans advokater upprättat utfästelsen, samt mot bakgrund av att advokaten är näringsidkare i förhållande till klienten som är konsument.
Domstolen finner det inte bevisat att utfästelsen varit villkorad av att avskrivningsbeslutet skulle överklagas. Visserligen innehåller den uppgift om att käranden inte skulle komma att belastas med någon kostnad i Miljööverdomstolen. Detta ensamt är dock inte tillräckligt för att bevisa villkoret, påpekar domstolen, varför utfästelsen inte anses vara hävd och käranden kan göra den gällande.
Vidare konstaterar rätten, att det av utfästelsens ordalydelse framgår, att den gäller oavsett frågan om handläggningen ingår i rättsskyddet hos försäkringsbolaget. Däremot anser domstolen inte att utfästelsen även ska omfatta Kronofogdemyndighetens grundavgift.
Gällande ombudsarvodet konstaterar domstolen att advokatfirman inte haft rätt att tillgodogöra sig beloppet från klientmedelskontot. Visserligen finns det, menar rätten, omständigheter som talar för att klienten kan ha lämnat uppdrag åt advokaten att överta ärendet. Det anses dock inte vara bevisat, bland annat eftersom klienten inte undertecknat några sådana fullmakter.
Sammanfattningsvis förpliktigas advokatfirman att betala 27 854 kronor för de omtvistade kostnaderna. Vidare får firman betala kärandens rättegångskostnader med 60 950 kronor.
