En man och en kvinna yrkade att hovrätten skulle förpliktiga staten att till dem utge skadestånd med nära 540 000 kronor. Till stöd för sin talan anförde de att tingsrättens ledamöter begått fel och varit försumliga vid avgörandet av ett mål, i vilket mannen varit part.
De hävdade bland annat att ledamöterna varit partiska och gjort falska påståenden. Hovrätten ogillade käromålet på den grunden att kvinnan inte var part i målet och att mannens talan var ogrundad, dels eftersom tingsrättens dom undanröjts av hovrätten med anledning av att parterna förlikts, och dels eftersom endast uppenbart oriktiga domstolsbedömningar kunde medföra skadestånd för staten.
Mannen fullföljde sin talan i Högsta domstolen, HD, som liksom underinstansen anser att kravet på tingsrättsledamöternas uppenbart oriktiga bedömningar inte är uppfyllt. Liksom hovrätten finner HD att mannens talan uppenbart ogrundad. Hovrättens domslut fastsälls således.
