80-talisterna, och snart även 90-talisterna, är på väg in i Advokatsamfundet.
– Jag tror att de kan bidra till en del förändringar i den av tradition konservativa advokatbranschen. Något som kan vara värdefullt inom framförallt humanjuridiken, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
Hon tycker, föga förvånande kanske, att det är viktigt att advokater kan och får ta betalt för sina tjänster. Och hon bekymras av bristen på lönsamhet inom framförallt humanjuridiken. Om inget händer med tillväxten står de enskilda parterna snart utan ombud, menar hon.
Hon refererar till de statliga ersättningarna som ”en rejäl bromskloss för humanjuridikens framtid” och är kritisk mot de låga arvoden som idag betalas ut i exempelvis asylmål liksom mot att domstolar ibland skär i advokaters kostnadsräkningar beträffande verksamhet av ”kuratorisk” art.
– Självklart finns det en risk att kvaliteten påverkas negativt – att jobba gratis är omöjligt och det går ut över klienterna när ombuden helt enkelt inte har råd att utföra arbetet med den omsorg som krävs. Och en olönsam verksamhet är utsatt för mycket större risker.
”Kraven är större på advokater”
Utgångspunkten att advokatyrkets grundläggande värden är väsentliga och vikten av ett bibehållet förtroende för advokatkåren är något hon ofta återkommer till.
– Ytterst handlar det om att kunna erbjuda ett skydd mot statens maktutövning och det privilegiet ska gälla oavsett om en privatperson är åtalad, krävs på skatt eller om det är ett aktiebolag som ska emittera aktier.
Att det idag räcker med tre yrkesverksamma år efter examen tror hon inte kommer ha någon negativ effekt på allmänhetens förtroende. Bland annat för att många faktiskt inte är införstådda i skillnaden mellan en advokat- och en juristbyrå. Men samtidigt som hon anser att det finns ”ett underskott i konsumentkunskapen” beträffande vad det innebär att vara advokat menar hon att den som är advokat ändå förväntas att bete sig juste.
– Advokaters misstag får till exempel oproportionerligt stort utrymme i media och kraven är helt klart större på dem.
Utveckling med bibehållna värden
Samtidigt som hon välkomnar att branschen börjar bli mer entreprenöriell tillstår hon att de etiska reglerna begränsar en hel del av de mest offensiva och äventyrliga idéerna om nyskapande.
– Advokatuppdraget är baserat på förtroende och branschen är därför känslig för kommersialisering. Det får helt enkelt inte finnas någon risk att etiska regler om till exempel intressekonflikter, lojalitet och oberoende sätts ur spel då det kan urvattna synen på advokatrollen.
Anne Ramberg menar att det helt enkelt inte går att ta betalt hur som helst eller för vad som helst. Som ett exempel nämner hon så kallade contingency fees (i princip ersättning utefter ett lyckat resultat) som ett för advokater otänkbart sätt att jobba utifrån. Att det skulle vara möjligt att tjäna pengar på klientförmedling är också det uteslutet.
Men, framhåller hon, det måste finnas utrymme utveckling. Som exempel nämner hon att marknadsföring idag är tillåtet och att nätet öppnar upp nya vägar att nå klienter, samt att reglerna om intressekonflikter har mjukats upp för att förenkla både för större byråer och för advokater som verkar på mindre orter.
– Att transaktionsjuridiken blivit mer ”produktifierad” kan man sen tycka olika om, men anpassning till hur verkligheten ser ut är också viktigt.
”Det krävs en advokat för att förstå”
Lönsamheten och branschens framtid är en aktuell fråga inom många av advokaters verksamhetsområden. Alternativa ägarstrukturer har diskuterats flitigt under hösten, och för medlemmarna i Law Society of England and Wales är det sedan en kort tid tillbaka tillåtet med externa finansiärer som delägare.
Anne Rambergs tveksamhet till den möjligheten är knappast förvånande. Dels menar hon att advokatverksamhet inte är kapitalintensiv på ett sådant sätt att extern finansiering borde behövas. Och dels tycker hon att det är att dra kommersialiseringen för långt.
– Det krävs helt enkelt en advokat för att till fullo förstå advokatverksamhet. För det är faktiskt inte mjölk vi säljer.
Text: Karin Elinder
Bild: Yvonne Åsell / Scanpix
