Riksrevisionen genomför en granskning av arbetet med att nå intentionerna med polisreformen.
Flera granskningar, utredningar och analyser visa nämligen att intentionerna inte har nåtts fullt ut menar Riksrevisionen som pekar på återkommande problem med styrning och uppföljning.
Riksrevisionen meddelar att man nu genomför en gransknings som ska svara på om Polismyndighetens arbete för att nå intentionerna med polisreformen är effektivt.
Det var för 10 år sedan som de 21 länspolismyndigheterna, Statens kriminaltekniska laboratorium och Rikspolisstyrelsen slogs samman till en myndighet, vars anslag därefter har höjts kraftigt. Syftet var bland annat att stärka förmågan att ingripa mot och utreda brott. Riksrevisionen genomför en granskning av arbetet med att nå intentionerna med polisreformen.
– Vi vill bland annat ta reda på om Polismyndigheten kommit närmare medborgarna och förbättrat sina resultat, och om den interna styrningen effektivt bidrar till detta, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Den sammanhållna myndigheten
Den sammanhållna myndigheten består av nio nationella avdelningar (1 operativ, 1 forensisk och 6 stödavdelningar) och sju polisregioner. Regionerna är indelade i 27 polisområden, som i sin tur är uppdelade i 96 lokalpolisområden.
Reformen skulle bland annat ge polisen en tydligare styrning, mer effektivt resursutnyttjande, större flexibilitet och stärkt förmåga att både ingripa mot och utreda brott och ordningsstörningar.
Enligt Riksrevisionen indikerar dock flera granskningar, utredningar och analyser att intentionerna inte har nåtts fullt ut. Bland annat har det förekommit återkommande problem med styrning och uppföljning, och det finns indikationer på att intentionerna med ett mer flexibelt resursutnyttjande inte har förverkligats.
