av Christina Heilborn Förbundssekreterare, Riksförbundet FUB.
Kalles historia är svår att ta in. Han har utsatts för tre inbrott, varav ett med misshandel. Han har blivit misshandlad och hotad av okända gärningspersoner vid flera olika tillfällen. Kalle har en intellektuell funktionsnedsättning (IF). Personer med IF är en grupp som utsätts för olika former av våld och övergrepp i högre utsträckning än andra, enligt Myndigheten för Delaktighet, MFD:s, rapport ”Våld mot personer med funktionsnedsättning”. Det gäller fysiskt, psykiskt och sexuellt våld.
Forskning om våld mot personer med IF i en svensk kontext är begränsad. Återkommande undersökningar som delas ut till skolelever inkluderar inte frågor om eventuell funktionsnedsättning. Många av dem delas inte heller ut i de anpassade skolformerna. Det omöjliggör att fånga upp gruppens erfarenheter av våld. Enkäter som riktar sig till den bredare befolkningen är inte heller tillgänglighetsanpassade, vilket stänger ute personer med IF. Man osynliggörs i statistiken.
Det vi vet om våld mot personer med IF är att det är ett komplext problem. Att ha en IF kan innebära svårigheter att ge samtycke, förstå subtila signaler och bedöma tecken på att man befinner sig i en riskfylld situation. Många vill också vara som ”alla andra” och gör det man tror att andra vill. Andra faktorer som ökar risken för våldsutsatthet är lägre utbildningsnivå, sämre ekonomi och chanser att komma in på arbetsmarknaden. Dessa parametrar beskriver livssituationen för en majoritet av personer med IF. Problemet är ett lapptäcke av orsaker och förutsättningar. Och kunskapsluckan är stor.
Enligt funktionsrättskonventionen, som Sverige har åtagit sig att följa, har alla personer rätt att erkännas som rättssubjekt och åtnjuta rättskapacitet på lika villkor. Det innebär att brottsoffer med IF ska ges samma möjlighet som andra att höras, förstås och få sin sak prövad i domstol. Förra året frågades Sverige ut av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén var oroad över att det finns hinder för tillgången till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning. Skälen är bland andra begränsad kunskap, kompetens och utbildning om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inom rättsväsendet. Kommittén lyfter särskilt kunskapsbrist inom funktionsrättsspecifika förhörstekniker för personer med funktionsnedsättning. Rekommendationen till Sverige var att stärka och utöka utbildningar om rättigheter för personer med funktionsnedsättning för, bland andra domare, brottsbekämpande tjänstepersoner och poliser.
Idag kan mötet med rättssystemet försätta en person med IF i en omöjlig situation. Man vill, men kan kanske inte berätta om vad man utsatts för. Eller så berättar man, men blir inte förstådd eller trodd. Förloppet när Kalle anmälde ett av inbrotten är ett exempel. På polisstationen pekade Kalle ut en person som han menade var en av gärningspersonerna. Men han fick i nästa sekund beskedet att utredningen läggs ner eftersom han inte anses tillräknelig. Det visar på brister i kunskap och kompetens hos poliserna. Det är omöjligt att spekulera i utredningens utfall. Men poliserna hade, med rätt verktyg och metoder, kunnat bemöta Kalle på ett lämpligare sätt.
Historier som Kalles ska inte behöva berättas för att synliggöra våld mot personer med IF. Det ska inte krävas skräckhistorier för att klargöra vikten av att samla in kunskap. Kompetensen ska finnas inom rättsväsendet långt innan brotten skett. Sverige ska inte vara ett land där en FN-kommitté oroar sig över tillgången till rättssystemet för personer med IF.
Riksförbundet FUB uppmanar regeringen att:
· Införa rätt till anpassat stöd i hela rättsprocessen för personer med intellektuell funktionsnedsättning – såsom rätt till kommunikationsstöd, ledsagning och tillgänglig information vid både polisförhör och domstolsförhandlingar.
· Säkerställa obligatorisk utbildning inom rättsväsendet för poliser, åklagare, domare och andra aktörer, med särskilt fokus på mänskliga rättigheter och intellektuell funktionsnedsättning, samt bemötande i utsatta situationer.
· Göra funktionsrättskonventionen till svensk lag.
