Två olika kammarrätter biföll i separata mål överklaganden från privatpersoner i fråga om omhändertagande om vapen respektive återkallelse av vapentillstånd. Innehavarna i fråga hade bägge två dömts för grovt rattfylleri, men domstolarna ansåg inte att omständigheterna i de bägge fallen utgjorde tillräckliga skäl för återkallelse av tillståndet, eller omhändertagande av vapnen.
En annan kammarrätt gjorde i ett tredje mål en annan bedömning och biföll överklagande från en polismyndighet i fråga om återkallelse av vapentillstånd. Domstolen ansåg i detta fall att det grova rattfylleri som innehavaren dömts för var så allvarligt att det skulle medföra återkallelse av tillståndet, trots att innehavaren lämnat in ett flertal lämplighetsintyg.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, uttalar nu att bestämmelsen om återkallelse av vapentillstånd vid olämplighet gjorts obligatorisk genom en ändring år 2000 och att återkallelse därmed alltid ska ske om en återkallelsegrund föreligger, även om någon ytterligare lämplighetsprövning inte är motiverad. Domstolen uttalar även att trafiknykterhetslagstiftningen skärpts på senare år, bland annat med promillesänkningen från 0,5 till 0,2 promille för straffbar alkoholpåverkan i trafiken 1990 och sänkning av gränsvärde för grovt rattfylleri från 1,5 till 1,0 promille 1994.
Förändringarna avspeglar enligt HFD samhällets hållning till alkoholpåverkan i trafiken och det finns mot denna bakgrund fog för att i vapentillståndsfrågor även se allvarligt på denna typ av brott. Utgångspunkten bör mot denna bakgrund vara att en tillståndshavare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri får anses olämplig att inneha skjutvapen om det inte finns omständigheter som med styrka talar i annan riktning.
HFD anser inte att någon av de två tillståndshavare som fått sina tillstånd återkallade kunnat påvisa sådana omständigheter, trots att en av dem endast kört en sträcka om cirka 800 meter i låg hastighet och gles trafik och trots att han nu helt slutat dricka alkohol. Domstolen uttalar även att det faktum att någon misstänks för grovt rattfylleri i normalfallet får anses indikera att han eller hon kommer att bedömas som olämplig att inneha skjutvapen, och att grund för omhändertagande av vapen och ammunition därmed också föreligger. HFD anser därmed att myndigheternas beslut varit korrekta i samtliga tre fall. Två av kammarrättsavgörandena upphävs nu därför samtidigt som överklagande från en av tillståndshavarna avslås.
