Ett bolag yrkande i tingsrätten att en man skulle förpliktigas att betala drygt 150 000 kronor till bolaget. Mannen hade som företrädare, först för sin enskilda firma och sedan för sitt aktiebolag som nu gått i konkurs, tecknat franchiseavtal med käranden som hävdade att mannen därigenom ingått proprieborgen för firmans och sedan konkursbolagets förpliktelser. Käranden hävdade därför att mannen var betalningsskyldig för obetalda fakturor.
Tingsrätten ogillade dock käromålet. I sitt överklagande till hovrätten förklarade bolaget att drygt 60 000 kronor av det yrkade beloppet avsåg obetalda franchiseavgifter och återstående belopp ersättning för varor som bolaget levererat till mannens bolag.
Mannen bestred yrkandet och anförde i första hand att det inte förelåg något borgensavtal och i andra hand att han endast var skyldig att betala franchiseavgifter till ett belopp om drygt 60 000 kronor.
Hovrätten finner att det åberopade franchiseavtalet rymmer såväl ett franchiseavtal som ett borgensavtal. Vidare finner domstolen att mannen genom sin underskrift förklarat sig vara bunden av det personliga borgensåtagandet som bolaget gjort gällande.
Eftersom det inte tydligt framgår, varken av franchiseavtalet eller av andra åberopade omständigheter, vilka ekonomiska förpliktelser borgensåtagandet omfattar finner domstolen det dock inte visat att mannens förpliktelse omfattar mer än franchiseavgifterna om 60 000 kronor.
Hovrätten ändrar således underinstansens dom förpliktar mannen att utge drygt 60 000 kronor till bolaget.
Båda parter förpliktigas nu att stå sin rättegångskostnad vid både tingsrätt och hovrätt.
