År 2005 ingick två makar ett bokningsavtal med ett bostadsbyggbolag om att bolaget skulle uppföra ett hus åt makarna. Cirka åtta månader senare upprättades ett köpekontrakt, ett entreprenadkontrakt för konsumententreprenad ABS 05 och en kontraktsbilaga för ändringar och tillägg i entreprenaden enligt ABS 05. Parterna var ense om att entreprenadarbetena skulle utföras fackmässigt.
Nästan två år därefter väckte makan talan mot bostadsbolaget och yrkande ersättning för fel i entreprenaden. Makarna hävdade att det förelåg allvarliga fel i två badrum och en tvättstuga. Något som berodde på så kallat bakfall samt plant golv, vilket var så allvarligt att nästan samtliga väggar och golv måste rivas och göras om. Makarna yrkade på rätt till prisavdrag motsvarande kostnaderna för att åtgärda felen.
Bolaget, som bestred att det förelegat något fel, yrkade i genstämning ersättning avseende dröjsmålsränta på ett belopp, om nästan 210 000 kronor, som makarna deponerat på fastighetsmäklarens klientmedelskonto och som enligt bolaget betalats ut åtta månader för sent.
Tingsrätten konstaterade att parterna inte träffat något avtal om hur arbetena i våtutrymmena skulle utföras. Därför ansågs bolaget endast vara bundet av de tvingande reglerna i konsumenttjänstlagen och Boverkets Byggregler, BBR 10.
Domstolen fann inte, efter att ha beaktat samtliga vittnesuppgifter, att makarna styrkt sitt påstående om bakfall. Vidare ansågs de ha framställt klagomålet gällande plant golv för sent.
Däremot förelåg vissa andra mindre fel. Det saknades bland annat ett så kallat uppvik av tätskiktet mot flera av trösklarna. Bolaget gjorde dock gällande att parterna kommit överens om att bolaget skulle åtgärda detta genom att lägga en silikonfog längs kanten av trösklarna.
Rätten konstaterade också att ett sådant avtal hade träffats. Men eftersom tätningen inte var fackmannamässigt gjord, och eftersom det inte var styrkt att makarna insett detta eller att bolaget upplyst makarna härom, saknade det avtalet bindande verkan.
Sammanfattningsvis fann domstolen dock att det inte var nödvändigt att riva golvet och väggarna för att åtgärda felen. Det räckte, menade domstolen, att kakelplattorna närmast trösklarna lades om och att man då också gjorde ett uppvik av tätskiktet mot trösklarna. Vidare konstaterade rätten att tätskiktet bakom en kakelplatta i kunde lagas genom att den togs bort och nytt tätskikt påfördes bakom den kakelplattan. Sammanlagt beräknades konstanterna härför uppgå till 11 000 kronor.
Med anledning härav ansågs makarna endast haft rätt att innehålla 11 000 kronor av de 210 000 som innehållits och förpliktigades därför att betala ränta på den kvarstående del. Eftersom makarnas ansågs vara tappande part förpliktigades de att betala bolagets rättegångskostnader om 660 000 kronor.
Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd. Inte heller finner Högsta domstolen skäl att meddela prövningstillstånd gällande hovrättens beslut, varför domen står fast.
