Mannen har erkänt att han på sitt sommarställe strypt sin mamma med ett hundkoppel, men ansåg att gärningen skulle rubriceras som dråp. Mor och son hade under såväl uppväxt som vuxenår ett komplicerat förhållande. Mannen har uppgett att han känt sig nedvärderad och psykiskt illa behandlad.
38-åringen uppger att han minns att han stod bakom modern när hon satt i en vilstol på uteplatsen och hur han drog åt kopplet runt hennes hals i ungefär en minut. Han säger att han var medveten om att hon skulle dö, men beskriver gärningen som en impulshandling ”som i ett drömtillstånd”.
Tingsrätten fann gärningen styrkt utifrån erkännandet i kombination med vittnesuppgifter och övrig utredning. Domstolen ansåg dock inte att brottet kunde bedömas som mindre grovt, i synnerhet då gärningen begåtts uppsåtligen mot en närstående, utan föregående provokation. Mannen dömdes till elva års fängelse för mord.
Mannen överklagade och yrkade att gärningen skulle rubriceras som dråp och att påföljden skulle sättas ned väsentligt. Hovrätten gör dock samma bedömning som underinstansen och fastställer nu tingsrättens dom.
