Kvinnans och hennes sambo upprättade år 2003 ett inbördes testamente där vardera partens kvarlåtenskap skulle tillfalla den andre efter den ena partens bortgång.
Utöver det som parterna ägde var för sig ägde de tillsammans en fastighet.
Mannens döttrar
Mannen avled i februari 2016 och efterlämnade två döttrar. Kvinnan upplystes då om att det inbördes testamentet saknade förordnande från henne när det gällde hennes egen egendom.
Kvinnan avled i maj 2016 utan att ha upprättat något eget testamente och fastigheten såldes i maj 2017 för drygt 3,4 miljoner kronor.
Mannens döttrar och Allmänna Arvsfonden erhöll vardera hälften.
1,6 miljoner kronor
Döttrarna vände sig till Varbergs tingsrätt och begärde att Arvsfonden skulle betala 1,6 miljoner kronor till dem med hänvisning till att de hade bättre rätt än Arvsfonden till dödsboets tillgångar. Enligt kvinnorna hade att de trätt i sin pappas ställe och var så kallade universella testamentstagare även efter kvinnan.
Arvsfonden sade dock nej till detta.
Grannar vittnade
Tingsrätten konstaterade att det inbördes testamentet hade inneburit att kvinnans kvarlåtenskap skulle ha tillfallit mannens bröstarvingar – om kvinnan hade avlidit först.
En granne till paret uppgav att kvinnan hade uttryckt förvåning över att hennes egendom skulle kunna tillfalla Arvsfonden och på direkt fråga bekräftat att döttrarna skulle ärva henne.
Detta talade, enligt tingsrätten, för att kvinnans vilja var att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla de båda kvinnorna. Tingsrätten gick därför på deras linje.
Hovrätten på Arvfondens linje
Arvsfonden överklagade till Hovrätten för Västra Sverige som nu slår fast att grannens uppgifter inte ger tillräckligt stöd för tolkningen att kvinnans vilja verkligen var en annan än vad som följer av ordalydelsen.
Hovrätten river därför upp tingsrättens dom och fastställer att Arvsfonden har bättre rätt än döttrarna till drygt hälften av kvarlåtenskapen efter kvinnan.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
