Skatteverket, SKV, beslutade våren 2010 att bestämma anskaffningsutgiften för en bostadsrätt till 600 000 kronor, istället för fyra miljoner kronor, så som redovisats i säljarens deklaration. Verket hänvisade bland annat till att bostadsrättsföreningen lämnat kontrolluppgift som angav ett inköpspris på 600 000 kronor.
Säljaren överklagade beslutet och anförde att han då han tillträtt betalat 600 000 kronor, men att bostadsrätten varit värd fyra miljoner och att han erhållit resterande värde i gåva från den tidigare ägaren, hans far, som själv förvärvat den samma år från sin andre son. Förvaltningsrätten gick dock på SKV:s linje, med hänvisning till att de handlingar som säljaren åberopat gav en tvetydig och oklar bild.
Kammarrätten finner det liksom underinstansen inte visat att säljarens far eller hans dödsbo, som aldrig registrerats som medlem i bostadsrättsföreningen, varit innehavare av bostadsrätten i fråga, utan anser att säljaren förvärvat bostadsrätten direkt från sin bror.
I fråga om köpeskillingen så anmärker rätten att den förste brodern, då han överlåtit bostadsrätten 1996, erhållit fyra miljoner kronor och att han ostridigt deklarerat en realisationsvinst baserad på denna köpeskilling. Bostadsrätten, belägen i centrala Stockholm, hade även vid denna tidpunkt ett marknadsvärde som låg betydligt närmare fyra miljoner än 600 000 kronor.
Kammarrätten anser att omständigheterna i målet tyder på att brödernas far velat jämna ut förmögenhetsförhållandena mellan sina söner genom att i samband med sin bortgång, som gåva eller förskott på arv, skjuta till 3,4 miljoner kronor vid förvärvet. Även om en kontrolluppgift normalt ska tillmätas stor betydelse anser domstolen mot denna bakgrund att säljaren har gjort sannolikt att inköpspriset varit fyra miljoner kronor och överklagandet bifalls därför.