av Martin Agell, advokat.
Fotohandlarparets utpekanden kom till stånd under former som stred mot en rad principer för vittneskonfrontationer. Med hänsyn till bristerna saknade utpekandena i princip bevisvärde.
Lars Borgnäs, före detta TV-journalist, kommenterade nyligen på Dagens Juridik fotohandlarparets, särskilt fruns, utpekande av Thomas Allgén. Lars Borgnäs uppehåller sig vid en enda brist vid konfrontationen. Efter uppspelning av filmen med åtta figuranter bad vittnet att få se på två figuranter igen, en polisfigurant och ”nummer fem” (Thomas Allgén). Vid visning av polisfiguranten förhöll sig förhörsledarna passiva, vid visning av Thomas Allgén ställde förhörsledarna följdfrågor. Lars Borgnäs vidgår att detta olikartade förhållningssätt beroende på vem som förevisades utgjorde en formell brist men fäster ändå tilltro till fotohandlarfruns utpekande.
Eftersom Lars Borgnäs trots bristen ovan starkt argumenterar för att fotohandlarfruns utpekande av Thomas Allgén var riktigt, är det lämpligt att redovisa övriga – av Lars Borgnäs ej nämnda – brister som förekom vid konfrontationerna och i synnerhet vid utpekandet av Thomas Allgén:
1. Före konfrontationen ska polisen hålla ett signalementsförhör med vittnet till undvikande av att vittnet vid själva konfrontationen endast beskriver sina intryck av figuranten från stunden. Detta är en grundläggande regel. Polisen höll aldrig något signalementsförhör med fotohandlarfrun. De detaljer som fotohandlarfrun beskrev vid konfrontationen med Thomas Allgén, såsom leendet, tunnhårigheten, glasögonen, hårfärgen, hade hon aldrig nämnt tidigare. Det saknas bevis för att fotohandlarfrun genom sitt utpekande återgav en minnesbild. De detaljer som hon nämnde framgick direkt av videofilmen som förevisades henne och förstärktes därtill av förhörsledarnas instämmande hummanden och vägledande frågor.
2. För att undvika att ett vittne tror att ett utpekande förväntas, ska vittnet före konfrontationen informeras om att den förmodade gärningsmannen inte nödvändigtvis finns med i vittnesparaden. Utan sådan information är det från bevisteoretisk forskning känt att det finns en stor risk för ett framlockat, felaktigt utpekande. Fotohandlarfrun fick aldrig denna information. Att detta påverkade vittnet framkom under konfrontationen. När Thomas Allgén ingick i vittnesparaden hade fotohandlarfrun först svårt att överhuvudtaget peka ut någon figurant. Innan hon pekat ut någon, hänvisade hon till att någon ju måste ha lämnat in filmen: ”Nej men alltså, för mig va, om jag ska säga nån som… Det måste…det har ju varit en som har lämnat rullen, va?”.
3. En vittnesparad ska vara neutralt sammansatt så att inte den misstänkte sticker ut. Ingen av ”vittnesparaderna” var lämpligt sammansatt utan bestod i båda fallen av sju polismän och en misstänkt. I vissa länder tillämpas ännu strängare regler angående val av figuranter, vilket i detta fall skulle innebära att övriga figuranter borde ha varit läkare.
4. Den misstänkte ska inte påfallande avvika från övriga i gruppen vad avser kläder, utseende etc. Man kan utgå från att fotohandlarparet på grund av medieuppgifterna var införstådda med att en vittnesparad inkluderade en misstänkt i form av en häktad läkare samt sju polismän. Utifrån det perspektivet kunde detaljer komma att spela en roll. Varför saknade Thomas Allgén bälte till sina byxor? Detta kunde medvetet eller omedvetet påverka utpekandet och även associera till rutiner som gäller vid häkten.
5. En konfrontation ska ledas av en polisman som inte själv deltar i utredningen och som helst inte själv vet vem den misstänkte är. Närvarande poliser ska därtill förhålla sig passiva under själva konfrontationen. Inget av dessa rättssäkerhetskrav respekterades. Konfrontationerna leddes av polismän som skötte mordutredningen. Polismännen spelade en aktiv roll, ställde många frågor till vittnet, även ledande frågor, instämde hummande till vittnets uttalanden och besvarade frågor från vittnet med ”ja” under pågående konfrontation.
6. Deltagarna i en vittnesparad ska göras uppmärksamma på att de inte ska uppträda på ett onormalt sätt som kan tilldra sig ett vittnes uppmärksamhet. På denna punkt spårade konfrontationen med Thomas Allgen ur fullständigt. Alla åtta figuranter spelades in när de gick fram till en videokamera och uttalade: ”Jag är läkare från patologen. Det här är hemligt och får inte komma ut.”. De sju polismännen agerade med uttryckslösa ansikten men Thomas Allgén log rätt in i kameran under sitt framträdande. Detta avvikande beteende från en figurant var ett tydligt brott mot reglerna. Polisen borde inte ha släppt igenom denna filmsekvens. För vittnet måste figurantens leende in i kameran framstå som märkligt och vägledande. Det är uteslutet att en polisman, som i tjänsten agerar figurant vid en vittneskonfrontation i en styckmordsutredning, skulle le mot kameran, ett ytterst apart agerande. Ett osäkert men hjälpsamt vittne kan tänkas spekulera över om en medverkande polisman skulle bete sig så. Vittnet vet att brottsutredningen avser styckmord och att två häktade är läkare, kanske är de psykopater. Det är mer sannolikt att en sådan misstänkt person ler in i kameran än att en polisman gör det. I detta läge är ett utpekande av den leende figuranten helt logiskt.
7. När flera vittnen deltar vid en konfrontation ska dessa enligt reglerna inte ha möjlighet att rådgöra med varandra och påverka varandra. Eftersom fotohandlarna var ett gift par var det särskilt viktigt att konfrontationerna genomfördes under en mycket kortare tidrymd för att minska riskerna för inbördes påverkan. Nu skedde konfrontationerna utspridda under en månads tid. Ordningsföljden av figuranter borde inte heller ha varit densamma vid respektive makes inställelse för konfrontation av var och en av de misstänkta. Makarna hade möjlighet att prata ihop sig och kunde därtill rådgöra fritt med varandra under avbrott vid de olika konfrontationstillfällena.
Sammantaget anordnades konfrontationerna och i synnerhet den med Thomas Allgén utan att väsentliga rättssäkerhetsgarantier respekterades. Fotohandlafruns felaktiga utpekande tillkom på grund av dessa brister. Sammantaget innebär kavalkaden av misstag att bevisvärdet av utpekandet är i det närmaste noll.
Att Lars Borgnäs starkt argumenterar för att fotohandlarfruns utpekande av Thomas Allgén var riktigt är förvånande redan mot bakgrund av att han vidgår att det förekom en formell brist vid konfrontationen. Det är svårare att förstå att Lars Borgnäs förtiger alla övriga brister som redovisats ovan. Det är anmärkningsvärt och vilseledande.
Lars Borgnäs påstår emellertid även detta: ”Hon (fotohandlarfrun min anmärkning) ville inte heller gå tillbaka till någon annan i gruppen trots att det erbjöds henne, inte ens till nummer nio”.
Denna uppgift är inte riktig. Riktiga fakta är följande.
Efter att fotohandlarfrun genom förhörsledarnas ledande frågor och instämmande hummanden kommit att peka ut Thomas Allgén, togs en paus. Efter återupptaget förhör utspann sig följande konversation mellan förhörsledarna och vittnet, (kursiverad text av mig):
Wingqvist: ”Vill du se mera utav den här personen? Vill du se ytterligare? Ska vi köra vidare, eller?
Vittnet: ”Av…Av andra?”
Wingqvist: ”Av honom. Eller…”
Vittnet: ”Neej… Neej, jag tror inte…Nej, det är inte nödvändigt.
Förhörsledaren ställer alltså efter pausen en relativt öppen fråga om vittnet vill se mera av den här personen (Allgén), om hon vill se ytterligare (personer?) eller om man bara ska ”köra vidare”, vilket väl får förstås som att man helt enkelt skulle fortsätta att titta på videofilmen.
Vittnet visade sig då genom en motfråga vara beredd att fortsätta titta på andra figuranter: ”Av andra?”. Detta borde en neutral förhörsledare utan tunnelseende ha reagerat på och borde ha låtit vittnet titta på alla figuranter. Det skedde inte utan vittnet fick till svar: ”Av honom”. Förhörsledaren styrde alltså aktivt bort vittnet från övriga figuranter tillbaka till Thomas Allgén.
Lars Borgnäs påstående att fotohandlarfrun inte ville gå tillbaka till någon annan i gruppen trots att det erbjöds henne är således direkt oriktigt. Det var tvärtom. Hon var öppen för att titta vidare på andra figuranter men det stoppades av polisen.
Det är beklagligt att Lars Borgnäs deltar i diskussionen om denna rättsskandal med användande av oriktiga och vilseledande uppgifter.
