I fredags publicerade Dagens Juridik en genomgång av hur många av riksdagsledamöterna som är jurister. Det visade sig att det i den socialdemokratiska riksdagsgruppen endast finns en ledamot som har en jur kand. Susanne Eberstein menar att det är en tillfällighet att hon är ensam i sin grupp:
– Jag tror att det är en slump att vi för närvarande inte har så många jurister.
Under vissa mandatperioder har vi ju varit många fler. För riksdagsgruppen finns också alltid möjlighet att få specialistkunskaper vid vårt kansli, säger Eberstein.
Men Patrik Öhberg, som 2011 disputerade på avhandlingen ”Politiker med karriärambitioner”, beskriver situationen för socialdemokraterna lite annorlunda.
– Skillnaden mellan partierna är ingen slump. Socialdemokraterna är, precis som de vill vara, ett arbetarparti. I riksdagen har socialdemokraterna lägre utbildning än de andra partierna, men man har alltid haft tjänstemän som stärker upp runtomkring.
Vår genomgång visade också att det i den moderata gruppen finns tolv ledamöter med juristexamen, vilket stämmer med den forskning som säger att högre utbildning värderas mer inom partierna till höger om socialdemokraterna. Någon forskning om enbart jurister finns inte, men jurist eller samhällsvetare är den vanligaste utbildningen för politiker.
Patrik Öhberg menar sig inte ha en aning om hur viktigt det är att det finns jurister just bland riksdagsledamöterna. Han menar att det generellt är viktigt med olika infallsvinklar från riksdagsledamöterna. Däremot konstaterar han att riksdagskanslierna växer så mycket att nästan alla ledamöter nu har en egen tjänsteman. Professionaliseringen sker således på tjänstemannasidan.
Dagens Juridik har även frågat några av de riksdagsledamöter som är jurister hur de uppfattar sin roll.
Bodil Ceballos (MP) tror att en fördel med jurister i riksdagen är att jurister ser juridikens begränsningar.
– De flesta samhällsproblem löser man på annat sätt än med juridiken. Men jag upplever att det är en fördel att jag förstår lagstiftningen, vad förarbeten spelar för roll i rättstillämpningen och vikten av att vi formulerar oss övertydligt i förslag till lagtext och i förarbeten för att nå det resultat som lagstiftaren åsyftar.
– Det juridiska språkbruket överensstämmer inte alltid med det språkbruk andra i samhället har och det leder ibland till att riksdagsledamöter inte känner igen sig när domstolarna dömer i en riktning som känns främmande från de intentioner vi hade då vi voterade i kammaren. Jag tycker därför att det vore bra med utbildning i lagstiftningsteknik för valda ledamöter, säger Bodil Ceballos.
Caroline Szyber (KD) påpekar att det finns väldigt få jurister i Sveriges riksdag och jämför med USA där det är det vanligaste examen som politiker har.
– Jag tycker inte man ska ha en övertro på lagstiftning och just det tror jag jurister förstår mer än andra. Likaså tror jag det finns en större förståelse för hur lagarna tolkas av verkligheten om man är jurist än om man inte är det. De är ofta de politiker som inte är jurister som blir förvånade över vissa domar och tycker att de ”dömer fel”. Politiker som är jurister är medvetna om den praxisutveckligen som sker.
Jan Ertsborn (FP) menar att det är först när examen kombineras med en längre tids praktisk verksamhet som jurist som de rejäla fördelarna kommer fram.
– För min del hade jag 30 års erfarenhet av att driva advokatverksamhet när jag valdes in i riksdagen. Det innebar praktisk erfarenhet av brottmål, familjemål, skadeståndsfall, tvister om avtal, köp och arv, samt konkurs- och annan obeståndsrätt, styrelseuppdrag i aktiebolag m.m. Många av de olika fallen har jag sedan kunnat ta med i bedömningarna av behovet av ny lagstiftning, i opinionsarbetet och i debatterna i riksdagen.
Patrik Öhberg berättar att det i andra länder finns forskning om kvalificerade personer som kommer in i riksdagen. De är mycket duktiga på att driva frågor – de vet hur man pläderar för sin sak. Men de professionella är sedan ofta mindre aktiva i sitt parlamentariska arbete.
I Sverige finns ingen forskning om detta men advokaterna Thomas Bodström (S) och Peter Althin (KD) är två exempel på ledamöter som stämmer in på den beskrivningen, de har inte släppt sina civila yrkesroller när de blivit riksdagsledamöter. Thomas Bodström har till och med raljerat över de riksdagsledamöter som går på alla utskottsmöten och är med på alla omröstningar.
Annika Hamrud
