En man fick våren 2005 en tidsbegränsad anställning hos Brandmännens Riksförbund. Nästföljande år fick han en tillsvidareanställning som central ombudsman i förbundet, men i början av 2011 sades han upp på grund av arbetsbrist.
Unionen väckte med anledning av uppsägningen talan i Arbetsdomstolen och gjorde gällande att det varit fråga om en så kallad fingerad uppsägning och att det i själva verket varit personliga skäl som låg bakom anställningens avslutande.
AD finner dock att det varit fråga om en reell arbetsbrist och anser även att arbetsgivaren uppfyllt sin omplaceringsskyldighet då mannen erbjudits en halvtidsanställning som administrativ assistent i förbundet, något han dock tackat nej till. Eftersom mannen därmed avböjt ett skäligt omplaceringserbjudande är turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen heller inte tillämpliga och något turordningsbrott har heller inte förekommit. Unionens talan om ogiltigförklarande av uppsägningen och skadestånd ogillas nu därför och fackförbundet åläggs att ersätta motpartens rättegångskostnader.
