Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet, avrundade Juristens dag i Umeå med en föreläsning på temat ”Straffa eller inte straffa, det är frågan”. Föreläsningen kom att handla om den ovilja Högsta domstolens i två domar om självförvållat rus.
– Ni kan alla förstå att det är en fantastisk avkriminalisering man har åstadkommit, säger Leijonhufvud.
Hon menar att det av tradition finns två skilda synsätt i straffrätten. Dels de som förordar en försiktig kriminalisering, och de som mer positiva och ställer upp ett brottsofferperspektiv. Själv sällar hon sig till de senare och hävdar att den andra sidan blundar för verkligheten.
– Man kan inte föra ett akademiskt resonemang och låtsas att det inte har med värderingar att göra. Det är precis det det har, säger Leijonhufvud.
– Det viktiga är inte stränga straff, det viktiga för offret är att gärningsmannen straffas, förklarar hon och tillägger att det är så man visar brottsoffret att det den utsatts för är inte dennes fel.
Det behövs lagstiftning efter höstens två HD-domar, menar Leijonhufvud. I princip krävs en ombearbetning av brottsbalken som till stor del skulle handla om att kriminalisera oaktsamt handlande. Ett exempel där det skulle bli aktuellt är våldtäktsbrottet.
– Vi måste se till verkligheten när vi utformar lagar. Annars blir det den starkes lag som gäller.
Leijonhufvud menar att det bör vara ett brott att dricka sig berusad när man ensam har hand om ett litet barn.
– Vi har lyckats få människor att sluta köra bil efter några glas vin och vi har lyckats få kvinnor som väntar barn att sluta dricka. Nästa grupp borde vara föräldrar som är ensamma med sina barn, säger Leijonhufvud och påpekar återigen att det inte är de akademiska principerna ska styra lagstiftningen. Styrande ska verkligenheten, där straffrätten behövs, vara.
Text: Emma Lövgren
Bild: Lars Johansson
