En 35-årig man och en 31-årig kvinna friades i tingsrätten från anklagelserna om att ha våldtagit sina tre döttrar. Domstolen fann det visserligen utrett att barnen uppvisat ett sexualiserat och utmanande beteende som inte är normalt. Rätten påpekade dock att den äldsta flickans berättelse innehöll felaktigheter, motsägelser och överdrifter, och rätten beaktade därför hennes uppgifter med försiktighet. Teknisk och medicinsk bevisning i form av rättsintyg saknades även helt.
Rätten fann, som förklaring till barnens beteende, att de sett på porrfilmer. Det var inte helt ovanligt att sådana filmer visades på tv hemma hos mamman. Det förhållandet ansågs också utgöra en förklaring till att den äldsta dottern haft kännedom om sådana sexuella handlingar som en tioåring normalt inte förväntas ha.
Pappan åtalades även för misshandel mot den äldsta flickan och mamman för grov fridskränkning mot samtliga sina barn. Föräldrarna erkände att de delat ut slag, ryckt barnen i håret och daskat dem på rumpan men hävdade att de inte haft för avsikt att skada dem. Domstolen rubricerade dock gärningarna som ringa och fann att de var preskriberade.
Hovrätten understryker efter överklagande bevissvårigheterna i fall där det handlar om sexualbrott och våldsbrott inom familjen, i synnerhet då våldet inte är så allvarligt att bestående skador uppstår och i synnerhet då målsäganden är ett barn. Domstolen finner det styrkt att bägge föräldrarna utsatt barnen, och i synnerhet den äldsta flickan, för upprepade misshandelsbrott, men delar tingsrättens uppfattning att dessa gärningar måste bedömas som preskriberade.
I fråga om våldtäktsåtalet anmärker hovrätten att det är bekymmersamt att det inte varit möjligt för polisen att förhöra de två yngsta flickorna, inte minst då den äldsta flickans uppgifter i stor utsträckning bygger på att alla tre barnen varit samtidigt närvarande. Detta är en brist som enligt hovrätten inte får gå ut över de tilltalade och domstolen understryker även, liksom tingsrätten, bristen på teknisk bevisning.
Domstolen anser vidare att den äldsta dottern både för polis och för socionom på ett till synes trovärdigt sätt berättat om övergreppen mot henne och systrarna, men finner även att förhören innehåller brister och ofullständigheter. Dessa kan bland annat förklaras med flickans ålder och bristande mognad, men kan också bero på att berättelsen helt eller delvis inte bygger på egna erfarenheter, utan exempelvis skulle kunna vara taget från en porrfilm. Rätten understryker även att både barn och föräldrar haft åtskilliga problem genom åren och att det är svårt att dra säkra slutsatser om vad som föranlett de olika former av sexualiserade beteenden som barnen uppvisat.
Vid en samlad bedömning anser hovrätten att åtskilligt talar för att flickorna blivit utsatta för sexuella övergrepp, men att det finns brister och frågetecken i förhören som inte kompenseras av stödbevisningen. Utifrån utredningen kan heller inte någon gärning fastställas som tillräckligt preciserad i tid, rum och till innehåll. Bevisningen anses därmed inte tillräcklig för en fällande dom.
