Tingsrätten dömde en 26-årig man till tolv års fängelse för mord efter att han knivhuggit sin bäste vän till döds.
Mannen erkände att han knivhuggit sin vän men hävdade att han inte kunde kontrollera sin kropp, att han inte han rådde över sitt handlande och att han inte kunde sluta eftersom det var ”som om kroppen själv bestämde”.
26-åringen överklagade till hovrätten och yrkade att brottet skulle bedömas som dråp.
I hovrätten lämnade mannen också nya uppgifter om att gärningen föregåtts av viss provokation från vännens sida. 26-åringen hade, enligt egen utsago, återfått minnet efter tingsrättens förhandling om hur han blivit angripen av sin vän som tagit strupgrepp på honom. Något som ska ha varit anledningen till att 26-åringen tog fram en kniv ur en redan öppen kökslåda och högg denne.
Domstolen ifrågasätter visserligen uppgifterna men anser ändå inte att det är uteslutet det kan ha gått till på det sättet. Rätten finner därför inte att det är styrkt att mannen utdelade knivhuggen utan föregående provokation. Trots det anser inte domstolen att brottet ska bedömas som mindre grovt utan rubricerar gärningen som mord, i likhet med underinstansen.
Hovrätten anser dock att gärningens straffvärde är lägre än vad tingsrätten kommit fram till och ändrar därför underinstansens dom till fängelse i tio år.
