av Markus Antonsson, expert psykiskt och fysiskt våld mot närstående och tidigare polis i över 20 år. Entreprenör inom frågor som trygghet, säkerhet, bemötande, kris och psykiskt/fysiskt våld mot närstående genom Markus Antonsson AB, www.markusantonsson.se
Språket vi använder har en enorm makt. Det beskriver inte bara verkligheten utan formar också hur vi ser på den och hur olika samhällsproblem hanteras. Vissa ord och begrepp inom områden som våld, relationer och sex må vara etablerade, men de riskerar att dölja verkliga problem, normalisera oacceptabla beteenden och förminska utsattas erfarenheter. Jag vill lyfta fram fyra specifika begrepp som bör förändras för att bättre spegla verkligheten och bidra till ett mer rättvist samt medvetet samhälle:
”Strypsex”
Orden stryp och sex ska inte ens vara i samma ord då de inte alls har med varandra att göra. Benämningen ”strypsex” maskerar riskerna och kopplingen till våld. Dessutom trivialiserar ordet att kvävning kan leda till allvarliga skador eller död. Ord som ”kvävningsvåld” eller ”strypvåld” lyfter däremot fram våldet och allvaret i handlingen. Tyvärr inspireras och lär sig många ungdomar av den lättillgängliga grova våldspornografin som finns ett klick bort på mobilen. Det är ofta rena våldtäkter och övergrepp som filmats. Det är av största vikt att
normaliseringen av strypvåldet, och andra övergreppshandlingar, stoppas med budskapet om att det är livsfarligt och inte alls förenligt med kärlek eller sex.
”Våld i nära relationer”
Begreppet ”våld i nära relationer” används brett för att beskriva ett allvarligt samhällsproblem. Men orden riskerar att romantisera och förmildra det som i grunden handlar om makt och kontroll. Våldet sker inte i någon jämlik relation – det handlar om en förövare som utsätter en annan person för fysisk, psykisk, eller ekonomisk skada. Att kalla det ”nära” lägger ett felaktigt och obehagligt fokus på relationens karaktär i stället för på våldet. Vi bör kalla det för vad det är; psykiskt och fysiskt våld mot närstående. Det tydliggör förövarens ansvar och roll samt omfattar både de fysiska och psykiska aspekterna av våldet,
utan att använda ord som “nära” som riskerar att försköna det hela. En nära relation ska heller inte alls förknippas med ordet våld då det verkligen inte är förenligt med just en ”nära” och trygg relation. Ordalydelsen är även mer inkluderande då våldet drabbar olika sorters närstående och inte bara närstående som haft eller har en kärleksrelation med en förövare.
”Sexköp”
Begreppet ”sexköp” låter som en ekonomisk transaktion mellan två jämlika parter. Men bakom detta ord döljer sig ett övergrepp, sexuellt utnyttjande, maktobalans och exploatering av en utsatt samt sårbar individ. Ordet normaliserar dessutom företeelsen i samhället och i debatten.
Det osynliggör dessutom det lidande som förekommer i prostitution. Det är heller inte ett ”köp” i traditionell mening utan ett uttryck för förtryck och våld mot någon som inte har makt eller möjlighet att säga nej.
I stället för ”sexköp” bör vi använda termer som ”våldtäkt/sexuellt övergrepp mot betalning”, ”sexuell exploatering” eller ”sexuellt utnyttjande mot betalning”. Dessa begrepp lyfter fram maktstrukturen och att det inte handlar om ett fritt och jämlikt val från den som blir utnyttjad. Ett sexköp är en våldtäkt eller ett övergrepp mot pengar som inkluderar tvång, beroendeställning och människohandel.
”Orosanmälan”
När vi idag pratar om att göra en ”orosanmälan” till socialtjänsten antyder vi att det handlar om en vag känsla av ”oro”. Men i praktiken görs dessa anmälningar ofta utifrån tydliga observationer av att barn far illa eller lever i en ohållbar och ofta farlig situation. Ordet ”oro” kan dock signalera att anmälaren bara agerar på en känsla, när det i själva verket handlar om en konkret handling för att skydda ett barns rättigheter. Ett bättre alternativ skulle vara ”omsorgsanmälan”. Det speglar handlingens syfte: att visa omsorg och skydda barn som behöver stöd. Språkförändringen kan dessutom minska tveksamheten hos personer som tvekar att anmäla, av rädsla för att deras “oro” inte tas på
allvar. Oro klingar negativt medan omsorg i stället inger en känsla av omtanke och omtänksamhet.
Språkets kraft att förändra
När vi använder begrepp som förminskar eller normaliserar våld, utnyttjande och utsatthet blir det svårare att driva förändring. Vi behöver tydligare och mer rättvisande språk som fokuserar på förövarens handlingar och på att ge röst åt de utsatta. Genom att byta ut ”strypsex”, ”våld i nära relationer”, ”sexköp” och ”orosanmälan” mot mer korrekta termer, tar vi ett viktigt steg mot att
synliggöra problemen och skapa ett samhälle där språket inte förminskar någon.
Det är dags att se språket som det verktyg för förändring det är. Vad vi kallar saker spelar roll – för offren, mot förövarna och för hur vi som samhälle kan ta ansvar. Låt oss börja använda ord som speglar verkligheten och inte låter maktobalans, våld eller exploatering döljas bakom neutrala eller förskönande formuleringar. Vi kan och bör vara bättre än så – för ett mer rättvist, medvetet och empatiskt samhälle. För alla.
