Ett företag ingick ett muntligt avtal med ett konkursbo om att företaget skulle köpa vissa av konkursboets tillgångar. Konkursboet sålde dock tillgångarna till en annan part bland annat med motiveringen att man inte ingått ett bindande avtal med företaget.
Parterna hade inte kunnat komma överens om vissa villkor och vidare hade företaget dröjt med betalningen. Konkursboet hävdade att en förutsättning för att avtalet skulle vara bindande var att avtalet upprättats skriftligen, vilket aldrig gjordes.
Företaget ansåg dock att konkursboet brutit mot ett bindande köpeavtal och yrkade i tingsrätten att konkursboet därför skulle förpliktigas att betala knappt 1,2 miljoner kronor till företaget.
Företaget menade att avtalet ingicks i samband med ett telefonsamtal mellan konkursförvaltaren och företagets ställföreträdare. Enligt företaget hade konkursboet också, både gentemot företaget samt utåt, uppträtt som om de ingått ett bindande avtal.
De ska bland annat ha föreslagit att företagets företrädare skulle kontakta en journalist på Dagens Industri för att berätta att om förvärvet. Därutöver ska konkursboet vid flera tillfällen ha meddelat andra budgivare att företaget förvärvat rörelsen samt anvisat intressenter av vissa inventarier att kontakta företaget.
Både tingsrätten och hovrätten ogillar dock käromålet. Hovrätten konstaterar visserligen att parterna varit inställda på att åstadkomma ett avtal. Trots det är det, enligt rätten, för många omständigheter som talar emot att parterna skulle ha ingått ett bindande avtal.
Vid telefonsamtalet har parterna endast diskuterat nivån på köpeskillingen. Det finns inga uppgifter om att man vid samtalet diskuterade när och hur betalning skulle ske eller när företaget skulle tillträda egendomen.
Inte heller har man diskuterat vad som skulle gälla i händelse av brister eller fel i den sålda egendomen, något som enligt domstolen hade varit naturligt vid en sådan försäljning.
Inför försäljningen har det inte skett någon fullständig inventering av varulagret, något som enligt konkursförvaltaren brukar föranleda en friskrivningsklausul. En sådan klausul sakas dock.
Rätten finner att det funnits ytterligare frågor att reglera, något som också hanterats i det skriftliga utkast som konkursförvaltaren mailat till företagets företrädare. Ett utkast som företaget haft synpunkter på och som företrädaren senare vägrat att skriva under. Parterna fortsatte visserligen diskussionerna därefter men det anses inte ha medfört något bindande avtal.
