En fotbollsspelare, som inte är medlem i någon arbetstagarorganisation, tecknade i december 2008 spelaravtal respektive ekonomiskt avtal med ett lag.
I tingsrätten yrkade spelaren att laget skulle förpliktas att betala 126 000 kronor till honom. Enligt spelaren hade parterna träffat ett muntligt avtal om att han skulle få en så kallad sign on fee mot att han skulle övergå till laget, att laget hade utfärdat ett skuldebrev på detta belopp och att full betalning trots detta inte hade erlagts.
Laget yrkade att spelarens talan skulle avvisas och att tvisten istället skulle avgöras genom skiljeförfarande. Skiljeklausuler förekommer regelmässigt som tvistelösning inom idrottsrörelsen, något som spelaren enligt tingsrätten måste ha varit väl förtrogen med.
Tingsrätten konstaterade att ersättningen blir en grundläggande förutsättning för och ett utflöde av en kommande anställningsrelation. Eftersom fordringen inte kan ses som en självständig betalningsförpliktelse omfattas tvisten av skiljeklausulen som tagits in i anställningsavtalet. Då hinder att pröva tvisten därmed förelåg avvisades talan. Fotbollsspelaren har nu överklagat till Arbetsdomstolen, AD, som dock fastställer tingsrättens beslut.
