Vid två separata husrannsakningar hos en man som själv beskrev sig som ”amfetaminpundare” påträffades 127 respektive 481 gram amfetamin samt ytterligare narkotikaklassade tabletter av olika slag.
Mannen medgav det förstnämnda innehavet men uppgav att detta varit avsett för privat bruk och förnekade kännedom om de 481 grammen, som påträffats i hans källarförråd. Tingsrätten fann det dock ställt utom rimligt tvivel att samtlig narkotika tillhörde den tilltalade. Domstolen menade även att den andra men inte den första mängden amfetamin var tillräckligt stor för att förutsätta vidareförsäljning. Mot denna bakgrund dömdes mannen för bland annat narkotikabrott, grovt narkotikabrott och rattfylleri till fängelse i tre år och sex månader.
Hovrätten ändrade senare tingsrättens dom endast så att påföljden bestämdes till tre års fängelse, med hänvisning till ny praxis från Högsta domstolen. Ett hovrättsråd var dock skiljaktigt och menade att påföljden kunde stanna vid två år och sex månaders fängelse.
Mannen överklagade på nytt och yrkade att det grova narkotikabrottet skulle rubriceras som brott av normalgraden samt att han under alla omständigheter skulle medges strafflindring.
Högsta domstolen konstaterar allmänt sett att rubriceringen grovt narkotikabrott är avsedd för de allvarligaste gärningarna, som ingår i en yrkesmässig eller organiserad narkotikahandel. HD anmärker vidare att domstolen upprepade gånger framhållit att mängden narkotika endast är en av flera omständigheter som ska beaktas vid rubriceringen och straffvärdebedömningen, och att andra omständigheter bör tillmätas större betydelse än vad som skett i praxis.
HD understryker vidare att detta inte endast gäller grova narkotikabrott, där omständigheter vid sidan av sort och mängd narkotika bör ha en förhållandevis dominerande betydelse, utan även brott av normalgraden. Ett narkotikabrott som står i direkt samband med gärningsmannens egna missbruk är normalt sett heller inte att rubricera som grovt, även i fall då det rör sig om beaktansvärda mängder, till exempel vid samköp.
I det aktuella fallet med förvaringen i källarförrådet konstaterar HD att den tilltalade nu lämnat nya uppgifter om att han lånat ut nyckeln till sin langare som en väntjänst. Han förstod att narkotika skulle komma att förvaras i förrådet och lånade ut det för att få fortsätta köpa amfetamin för ett lågt pris. HD anser inte att invändningen kan lämnas utan avseende, men konstaterar att mannen ändå måste ha haft sådan insikt om narkotikan och vilken mängd det kunnat röra sig om att narkotikan i källaren får anses omfattad av den tilltalades uppsåt.
HD anmärker dock att mannen, även om han räknade med att dra fördelar av förvaringen, inte utlovats någon ersättning och att delaktigheten i fråga varit passiv och okvalificerad. Han har heller inte haft någon fysisk eller administrativ befattning med narkotikan. Brottet ska mot denna bakgrund, trots att det rört sig om närmare ett halvkilo amfetamin som inte varit avsett för eget bruk, inte anses som grovt. Med beaktande av sorten och mängden narkotika samt vad som framkommit om den tilltalades insikter och motiv får straffvärdet anses motsvara ett och ett halvt års fängelse. Den samlade påföljden för mannen, som även döms för bland annat innehav av 127 gram amfetamin för eget bruk, bestäms nu till ett år och nio månaders fängelse.
