Tingsrätten dömde flera män för inblandning i en skattebrottshärva. Några av de tilltalade var företrädare för bolag i byggnadssektorn och enligt utredningen hade man tagit ut stora mängder kontanter från bolagen, som misstänktes ha använts till avlöning av svart arbetskraft.
Domstolen dömde bland annat en 35-årig man till sex månaders fängelse för grovt bokföringsbrott samt en 37-åring man till villkorlig dom för bokföringsbrott. Rätten ogillade dock åtalet mot två av de tilltalade, däribland en 56-årig man.
Åklagaren överklagade till hovrätten och gjorde bland annat gällande att det bedrivits såväl skatte- som bokföringspliktig verksamhet i de aktuella bolagen, att verksamheten bestått i uthyrning av svart arbetskraft samt att bolagen inte fullgjort sina skatte- och bokföringspliktiga åtaganden.
De tilltalade hävdade dock att det varken förekommit skattepliktig eller bokföringspliktig verksamhet i bolagen. Detta då det endast varit fråga om att enbart upprätta fakturor i bolagens namn, efter erhållet underlag, medan arbetskraft ställts till förfogande eller anvisats av helt andra kontaktpersoner.
Hovrätten fann dock att verksamheten varit såväl skattepliktig som bokföringspliktig. Vidare konstaterade domstolen att 56-åringen haft ett bestämmande inflytande över såväl bolagens medelsförvaltning som drift, att han varit bolagens faktiske företrädare och därmed haft ett direkt företagaransvar i bolagen. 56-åringen dömdes därför för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott till tre års fängelse.
Vad gäller 37-åringen fann domstolen att han endast varit faktisk företrädare för ett av bolagen. Men hans agerande hade främjat annans brottsliga gärningar och han dömdes därför till två års fängelse för bokföringsbrott och skattebrott samt medhjälp till grovt skattebrott.
35-åringen hade endast varit formell företrädare för två av bolagen och hade inte haft något bestämmande inflytande över vare sig medelsförvaltningen eller driften i bolagen. Men rätten fann ändå att mannen, i egenskap av legal företrädare, haft ett företagaransvar och därmed ett straffrättligt ansvar även för sin passivitet vid brott begångna i näringsverksamheten. Utöver grovt bokföringsbrott, som underinstansen funnit honom skyldig till, dömdes han av hovrätten även för grovt skattebrott. Påföljden bestämdes till ett års fängelse.
Männen överklagade till Högsta domstolen, HD, som meddelade prövningstillstånd gällande 35-åringens och 37-åringens överklagande, men som inte fann skäl att pröva 56-åringens överklagande.
HD konstaterar nu att 35-åringen och 37-åringen enligt hovrätten agerat grovt oaktsamt då de underlåtit att kontrollera förhållandena i bolagen. Domstolen konstaterar vidare att Riksåklagaren i svarsskrivelse angivit att skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen förutsätter uppsåt och att en tillämpning av de i praxis utformade reglerna om företagaransvar inte innebär att uppsåtskravet efterges beträffande ett aktivt skattebrott.
HD instämmer i denna uppfattning och konstaterar att hovrätten fällt de båda tilltalade trots att åklagaren i gärningsbeskrivningen endast yrkat på ansvar för uppsåtligt brott. Hovrätten har därmed gått utanför ramen för åtalet och dömt de tilltalade i strid med 30 kap. 3 § rättegångsbalken. Rättegångsfelet, som inverkat på utgången i målet, kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD och målet återförvisas nu därför till hovrätten för fortsatt behandling.
Två justitieråd är skiljaktiga beträffande motiveringen och ett av dem konstaterar bland annat att lagbudets krav i subjektivt hänseende inte kan frångås ens om principerna om företagsansvar skulle vara tillämpliga. Liksom majoriteten anser de att hovrätten gått utöver åtalets ram och att målet nu ska återförvisas till underinstansen.
