Hon är Årets Jurist 2024: ”Jag är verkligen en lagmänniska”

Rikspolischefen Petra Lundh är Årets Jurist 2024.
Dagens Juridik besökte henne för att gratulera och mötte en optimist med en karriär som heter duga, utan att ha planerat för det.
Varje dag sedan hon blev rikspolischef har hon känt att det är roligt att gå till jobbet och möta utmaningarna.
– Jag tror att det där driver mig delvis, att försöka göra saker och ting lite bättre.

Petra Lundh skulle egentligen blivit mellanstadielärare, men kom inte in på utbildningen.

I ett år har hon varit rikspolischef. Med en rad höga befattningar bakom sig kan hon nu också titulera sig Årets Jurist 2024. Priset får ta plats i bokhyllan inne på rikspolischefens kontor, där också utnämningen av henne till Årets kvinna står.

– Jag tänker att det kanske peakar nu. Nej, jag bara skojar, skrattar Petra Lundh.

Men man blir inte Årets Jurist utan en motivering:

– Det är en otroligt fin motivering som jag blev både väldigt glad för och stolt över, säger hon.

Gled in på juristbanan på bananskal

Men det var alltså inte juridik det skulle bli från början. Hon hade siktet inställt på att bli lärare.

– Då var det ju ett till fem-betyg, och jag tror jag hade i snitt 4,33. Men det räckte inte på den tiden till att bli mellanstadielärare. Hade jag varit ihärdig hade jag kanske kommit in, nu valde jag om på slutet.

Det var några vänner som gjorde reklam för juristlinjen. Samhällsintresset gjorde att Petra Lundh tänkte att det nog ändå kunde passa.

– Det var verkligen på ett bananskal, för det var inte alls det jag hade tänkt att läsa.

Men snabbt började det ändå kännas rätt, även om det inte var planen från början.

När Petra Lundh var klar med studierna satt hon ting på Stockholms tingsrätt. Där fick hon omsätta det hon lärt sig i praktiken – och fick mersmak.

– Jag hade funderingar på om jag skulle bli advokat, möjligen, men sen var det så himla kul att vara på domstol. Så sen sökte jag Svea hovrätt, domarbanan och på den vägen är det.

När domarutbildningen var klar blev Petra Lundh sekreterare i den tredje Palmekommissionen. Efter det en sväng på Justitiedepartementet, och därifrån sökte hon en tjänst som hovrättsråd i Svea hovrätt.

– Egentligen trodde jag aldrig jag skulle ha någon chans, jag var ganska ung. Men jag fick den där anställningen, så då blev jag hovrättsråd på Svea och det här var 2001.

– Men jag hann inte vara där så länge heller, för sen på sommaren, i juni, det var då det var Göteborgskravallerna. Då fick jag frågan om jag ville bli huvudsekreterare och kanslichef åt Ingvar Karlsson som ledde den kommittén då. Det var ett fantastiskt kul uppdrag.

Att vara chef var aldrig något som Petra Lundh siktade på, men hon blev ändå chef rätt tidigt i karriären.

– Mitt första chefsuppdrag var ju just Göteborgskommittén. Men det var ju ändå ett väldigt lätt chefsuppdrag ska jag säga, för det var en massa motiverade människor som ville göra det här. Jag var chef för sju personer, så det var ju liksom inget stort chefskap.

– När man tänker tillbaka så är det klart att jag kan ha varit någon slags informell ledare möjligen, när jag gick i skolan.

– Det är ju ingenting som jag har tänkt på. Men jag har ju haft ett intresse, annars skulle jag ju inte vilja bli lärare. Det är kanske det här med att se personer utvecklas och försöka vara lite pedagogisk, ta ledarrollen. Men jag har aldrig tänkt att jag skulle bli chef.

”Hur sjutton ska jag tas emot?”

Det har gått ett år sedan Petra Lundh tog vad hon beskrivit som det svåraste valet i sin karriär, att bli rikspolischef.

– Jag måste säga att det varit roligt att gå till jobbet varje dag. Det är jätteroligt och spännande och intensivt, men det är också så mycket utmaningar runt det hela.

– Jag tror att det där driver mig delvis, att försöka göra saker och ting lite bättre.

Petra Lundh hade precis blivit president i Svea hovätt när hon blev tillfrågad om att bli rikspolischef. Hon funderade över hur hon skulle tas emot som jurist, utan att ha varit polis i grunden.

– Många av mina företrädare har ju varit jurister, men de har gått den särskilda polischefsutbildningen. Så det är klart att jag funderade innan, hur sjutton ska jag tas emot?

– Men, det måste jag säga att de där farhågorna har kommit på skam för jag har känt mig så välkommen från första dagen av precis alla.

Att det är ett krävande och utmanande jobb var också något hon hade i tankarna när hon skulle bestämma sig för om hon skulle fortsätta som hovrättspresident, eller bli chef för Sveriges största myndighet.

– Det har man ju sett från sidan naturligtvis. Att vara rikspolischef det är ju ett utmanande jobb, minst sagt. Det är utsatt, man blir föremål för granskning kanske på ett helt annat sätt, eftersom det är Sveriges största myndighet.

– Om man tittar på mina företrädare så är det ju inte sällan som man blir föremål för avgångskrav, kan man konstatera.

– Men till slut så hörde jag mig själv säga att ”Om jag ska göra det här, då ska jag ha en riktig polis vid min sida”.

Vid sin sida har hon nu biträdande rikspolischefen Stefan Hector. De kompletterar varandra med sina olika perspektiv, då han är den riktiga polisen hon bad om.

– Vi jobbar jättetätt ihop och det är fantastiskt kul ska jag säga.

Det har varit ett intensivt första år. Stefan Hector och Petra Lundh har rest land och rike runt för att träffa medarbetare, för att skapa sig en bild av vad som behöver göras framåt.

– Man får ju mycket synpunkter och mycket input. Men när man hör samma sak från många då förstår man ju att ja, men här är det någonting som vi behöver göra någonting åt.

Nu har Petra Lundh tagit beslut om Polismyndighetens verksamhet framåt, bland annat med en ny styrmodell.

– Det finns en väldigt stor enighet om att den styrmodellen som varit, att den också har varit hindrande med tanke på brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen som går så fort.

– Ska svensk polis hänga med måste vi vara anpassningsbara, och det är det vi håller på att jobba på nu, kan man säga.

Petra Lundh berättar att hon tittat in på Polismyndighetens arbete från sina tidigare roller, och sett saker hon blivit sugen på att försöka göra någonting åt. Kanske framförallt som riksåklagare och chef för åklagarmyndigheten, då man jobbar nära Polisen.

I och med att du var riksåklagare tidigare och nu är rikspolischef. För det ihop myndigheterna?

– Ja men jag tror att det är en jättestor fördel faktiskt, absolut.

– Nu är ju Katarina Johansson Welin riksåklagare. Hon var min vice riksåklagare och vi har ju jobbat ihop under många år. I över fyra år jobbade vi ihop så pass nära, och jag tror också att det är helt centralt att Åklagarmyndigheten och Polisen jobbar nära varandra. Vi har så mycket med varandra att göra.

”Roligt om man kan inspirera”

Att Petra Lundh är den första kvinnliga rikspolischefen är inget hon tänker på särskilt ofta. Inte heller att hon var den första kvinnliga riksåklagaren.

– Det kan vara vid sådana här tillfällen, för jag får ju ofta frågor om det där. Jag utgår ifrån att jag har fått det här för min kompetens. Samtidigt så är det ju väldigt roligt om man kan inspirera framförallt unga jurister, och visa att det här går faktiskt.

– Jag har fyra barn. Jag har alltid satt familjen först. Jag har liksom aldrig suttit och jobbat på kvällar och så där, när de har väntat hemma. Utan jag har jobbat mina 40 timmar i veckan.

Nu kanske det blir lite fler timmar i veckan, men det beror mycket på resorna i arbetet, berättar Petra Lundh.

– Att ändå försöka ha en rimlig arbetsbörda, det tror jag alla vinner på. Att man kan ladda batterier och göra andra saker, inte tänka på jobbet hela tiden. Det försöker vi förmedla både jag och Stefan.

– Vi går hem i normal tid om inte vi har några åtaganden på kvällen, och jag tror att det är en viktig signal till medarbetarna också. Vi förväntar oss snarare att man ska hålla sina arbetstider, man jobbar de timmarna man ska, och så gör man det så bra man kan, och sen går man hem och gör andra saker.

Att sitta hela kvällarna med arbete är inget som Petra Lundh tror på, för effektivitetens skull.

– Jag tror inte det är sunt i längden, och man ska jobba ganska många år, så man ska ju helst ha ett hållbart arbetsliv.

Själv ägnar hon tid åt familjen, vänner och hunden när hon inte jobbar. Att läsa böcker och titta på serier, ofta samtidigt som hon tränar, är avkoppling.

– Jag har en crosstrainer hemma, så där kan man köra någon timme och klämma något avsnitt eller två.

– Det här låter jättefånigt, men jag är ganska svag för både kriminalromaner och även serier som handlar om brott och straff. Det är något som är galet, för det är precis som att man inte får nog av det där. Men jag tycker det är rätt avkopplande.

– Jag läser ju även en hel del tyngre grejer på jobbet, så då försöker jag ju bryta av och läsa både kriminalromaner och annat lite lättare. Likadant när det gäller serier tittar jag på lite av varje.

”Aldrig karriärplanerat”

Petra Lundh har bytt jobb många gånger i sin karriär. Längst var hon på Södertörns tingsrätt, som lagman i ungefär sex år. Hon har vågat ta chansen när den kommit, och det är det fört henne till de toppositioner hon haft, menar hon.

Stora skillnader i kulturen mellan Domstolsväsendet, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har hon inte sett. Det kanske har att göra med hennes ledarskap.

– Jag tycker ju att det är väldigt härlig stämning i Polisen. Det är öppet och mitt intryck är att det ändå är väldigt högt i tak, att man vågar säga saker och ting till mig och det uppskattar jag jättemycket.

– Jag tror att det handlar mycket om hur man är som ledare, och att man bjuder in till det, för jag tycker det har varit så även på domstolssidan och Åklagarmyndigheten.

Speciellt i stora myndigheter som är det viktigt som ledare att våga stå stadigt och peka ut en väg framåt, menar Petra Lundh.

– Men det är inte så att jag är en ensam spelare, utan jag är verkligen en lagmänniska.

– Jag försöker involvera så många som möjligt i att tillsammans försöka mejsla ut en väg som vi tror på, och att alla sen vill ansluta till den vägen, eller så många som möjligt.

Som Årets Jurist – har du några tips till unga jurister?

– Det jag brukar säga är: planera inte så mycket utan gör det som man tycker är kul, och som man verkligen är intresserad av. Gör man det blir man ofta ganska bra i det man gör, och då ger det ena det andra.

– Det låter ju jättekonstigt, men jag har faktiskt aldrig karriärplanerat. Utan saker och ting har blivit som saker och ting har blivit helt enkelt.

– Men det är nog också för att jag ju tycker att det har varit väldigt kul det jag har gjort. Jag drivs av att det är roligt att gå till jobbet, och att man känner att man kan göra skillnad.

– Men jag tänker att vi drivs av olika saker. Vi är intresserade av olika saker och gör man det man tycker är roligt, då brukar det bli bra. Det är väl mitt tips.

Så tillägger hon leende:

– Sen då, ta inte för allvarligt på jobbet, för jobbet är ändå bara ett jobb. Planera inte så mycket, och försök hålla arbetstiderna. Det är mina inspel till de unga.