I miljödomstolen uppstod frågan huruvida ett fastighetsbolag som inte bedrivit någon egen verksamhet på en förorenad fastighet, förutom saneringsåtgärder, var att betrakta som verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen, MÖD, fann till skillnad från miljödomstolen, att bolaget genom åtgärderna bidragit till att belastningen av föroreningarna ökat varför bolaget skulle betraktas som verksamhetsutövare. Högsta domstolen instämmer nu i MÖD:s bedömning och fastställer domslutet.
I ett mål om ansvaret för föroreningsskador på en fastighet uppstod frågan i miljödomstolen om ett fastighetsbolag, som inte bedrivit någon egen verksamhet på fastigheten förutom saneringsåtgärder, var att betrakta som verksamhetsutövare.
Miljödomstolen fann att fastighetsbolaget inte var att anse som verksamhetsutövare och därmed inte heller kunde hållas ansvarig för sanering av det förorenade området.
Miljööverdomstolen, MÖD, fann till skillnad från miljödomstolen, att bolaget genom saneringsåtgärderna bidragit till att belastningen av föroreningarna ökat vilket innebär att bolaget skulle betraktas som verksamhetsutövare.
Högsta domstolen, HD, uttalar nu att den som har bidragit till en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada ska betraktas som verksamhetsutövare även om åtgärderna vidtagits för att den samlade belastningen på miljön i förlängningen ska minska.
HD instämmer i MÖD:s bedömning att de åtgärder bolaget genomfört i form av grävning och schaktning ofrånkomligen lett till att föroreningar har frigjorts och spridits. Eftersom bolaget därigenom har bidragit till föroreningsskadan är bolaget enligt HD att anse som verksamhetsutövare. HD fastställer därmed MÖD:s domslut.
