Skatteverket beslutade att skönstaxera två makar, då verket efter en kontantberäkning ansett att det inte fanns någon rimlig förklaring till hur familjen klarat av sina levnadskostnader. Efter överklagande konstaterade förvaltningsrätten att grund för skönstaxering fanns, men gjorde till skillnad från Skatteverket beräkningen av makarnas levnadskostnader utifrån riksnormen för försörjningsstöd istället för utifrån en beräkning med ledning av förbehållsbeloppet.
Domstolen fann att makans påstående om att hon varit hemma med barnen, att hon deltagit i ”prylbytardagar” för att få kläder och annat till sina barn, samt att makarna mottagit pengar från släktingar stod oemotsagda, vilket motiverade tillämpning av riksnormen som beräknar levnadskostnaderna till ett lägre belopp än förbehållsbeloppet. Överklagandet bifölls därför med följd att de skönstaxerade beloppen liksom skattetillägget sattes ned.
Skatteverket överklagade och kammarrätten anför nu, i likhet med underinstanserna, att taxeringsunderlaget varit bristfälligt och att grund för skönstaxering därför finns. Avseende beräkningen av makarnas levnadskostnader anser inte domstolen att de omständigheter som i förvaltningsrätten fått ligga till grund för att använda riksnormen för försörjningsstöd är sådana som även ska läggas till grund för antagandet att de skattskyldiga haft lägre personliga levnadskostnader än vad som motsvarar förbehållsbeloppet. Därför ska parets levnadskostnader uppskattas med förbehållsbeloppet som utgångspunkt och taxeringarna ska bestämmas i enlighet med Skatteverkets omprövningsbeslut.
Det finns också grund för påförande av skattetillägg.
Maria Kronvall
