Skatteverket beslutade att registrera en bouppteckning efter en avliden man. Dottern till mannens framlida hustru, som menade att hon var testamentarisk efterarvinge, överklagade beslutet då hon inte hade blivit kallad till bouppteckningen.
I ett testamente från 1983 hade mannen och dotterns mamma förordnat att den som den andre överlevde skulle med äganderätt erhålla den först avlidnes kvarlåtenskap. Efter bådas bortgång skulle hela kvarlåtenskapen tillfalla kvinnans bröstarvingar.
Mannen hade efter kvinnans bortgång testamenterat sin kvarlåtenskap till sin egen syster. Systern anförde att kvinnans bröstarvingar hade erhållit sina arvslotter efter hustruns bortgång, innan mannen upprättade sitt nya testamente.
Någon dokumentation som styrkte detta presenterades dock inte och därför kunde det inte anses utrett att dottern inte längre kvarstod som efterarvinge. Därmed skulle hon ha kallats till bouppteckningen och registreringen av bouppteckningen hävdes.
Mannens syster överklagade domen till kammarrätten.
Kammarrätten finner nu inte att det av ingiven dokumentation framgår annat än att dottern till den framlidna hustrun får anses vara efterarvinge och således borde ha kallats till bouppteckningsförrättningen. Därmed avslår kammarrätten överklagandet.
