avFrida Bratt, Sparekonom Nordnet.
Lagen är till synes glasklar – ett företag får inte ge ut ny marknadsinformation som kan vara kurspåverkande till endast en utvald grupp på marknaden. Ändå görs övertramp. Ett skäl till det är att det finns gråzoner. Informationen ska exempelvis vara ”av specifik natur” för att betraktas som insiderinformation, det vill säga den får inte vara för generell. Och det kan ju onekligen vara något av en bedömningsfråga.
Andra skäl till övertramp kan vara att bolagets IR-ansvariga upplever känslomässiga påtryckningar, exempelvis från ledningsgruppen, att ”justera ned förväntningarna”. Det kan vara att personen själv inte vill presentera en rapport på rapportdagen som kraftigt underpresterar gentemot analytikernas förväntningar, eller att det finns påtryckningar från ledningsgruppen. Det kan också vara så att IR-ansvarige vill behålla en god relation de analytiker som följer bolaget.
Det är lätt att känna med den vanlige sparare som ifrågasätter vad det ska vara bra för att en utvald mindre grupp, analytikerna, överhuvudtaget får ha en dialog och direktlina till bolaget som privatpersoner inte har. Om det nu är så lätt för IR-ansvariga att gå över gränsen – varför ha möten, dialog och kontinuerlig kommunikation med analytiker överhuvudtaget?
Kanske är det därför på sin plats att upplysa om vad analytikerna faktiskt gör och hur de arbetar. Och att yrkeskategorins blotta existens indirekt faktiskt är till nytta för privatspararen.
Analytikerns jobb är inte att hämta hem ny insiderinformation som resten av marknaden inte får – då har något olagligt skett. Men analytikerns arbete är att samla in den informationen som finns på marknaden, sätta informationen i en kontext, presentera den och dra slutsatser. Och sedan föra ut dessa slutsatser vidare till sina kunder.
Men analytikernas uppfattningar når också ut betydligt bredare än så.
Flera analytikers uppfattning om en aktie eller annan tillgång samlas ofta ihop på aggregerad nivå och blir till ett ”konsensus”, en ”marknadens förväntan” om exempelvis ett bolags kommande rapport. Det är sedan den förväntanssiffran som bolagets inkommande siffror mäts emot, där vinsten exempelvis kan ”komma in under förväntan” eller ”där vinsten överträffade förväntningarna”.
Att det finns en förväntan, eller konsensus, kring ett bolag eller ett utfall på marknaden ska allt annat lika sedan reflekteras i aktiens pris. Förhoppningsvis blir handeln i en aktie mindre slagig om bolaget kontinuerligt för en dialog med analytiker som följer bolaget. Om överraskningsmomenten kontinuerligt undviks med hjälp av dialog bör det leda till minskad volatilitet på exempelvis en rapportdag. Vilket också kan vara av godo för resten av marknaden, även för privatpersoner.
Någon kan invända att analytikern alltid kommer ha mer information om ett bolag än privatspararen. Och så är det nog. Men om relationen mellan bolag och analytiker fungerar korrekt så beror det mer på att analytikern ju har som jobb att lära känna ett bolag utan och innan och hela tiden samla information, snarare än att analytikern fått veta något nytt som ingen annan på marknaden känner till.
Lösningen på analytikermassage bör inte vara mindre dialog, kommunikation och transparens. Däremot vilar ansvaret tungt på IR-ansvariga att inte trampa snett i vad som är tillåtet och inte. Men analytiker som grupp har en viktig roll på marknaden, även för privatspararen.
