Sex medlemmar i en bostadsrättsförening i Farsta utanför Stockholm överklagade ett styrelsebeslut som gällde ett bullerplank för 1,1 miljoner kronor på föreningens radhusfastigheter.
I tingsrätten anförde medlemmarna att stämmobeslutet strider mot den föreningsrättsliga så kallade likhetsprincipen eftersom bullerplanket inte är till någon nytta för flera medlemmar samtidigt som dessa ändå drabbas ekonomiskt. Man menade också att planket inte varit motiverat av sakliga skäl.
Likhetsprincipen innebär en skyldighet för föreningsstämman att vid sina beslut, som grundregel, behandla medlemmarna lika.
Tingsrätten konstaterade att beslutet om bullerplanket kan sägas behandla medlemmarna olika på ett indirekt sätt. Att beslut i realiteten medför större nytta för vissa medlemmar är mer eller mindre ofrånkomligt, konstaterade tingsrätten som därför ansåg att det inte stred mot likhetsprincipen.
Då det även rörde sig om en nödvändig eller rimlig ”nyttighet” så förlorade de medlemmar som stämt föreningen. Tingsrätten noterade även, med hänsyn till uppmätta ljudnivåer, att beslutet var motiverat av sakliga skäl. Både hovrätten och HD fastställer domen.
