av Martin Bengtsson, advokat, Advokatbyrån Choice.
I min roll som offentlig försvarare och i min förberedelse av den tilltalades försvar möter jag många frågor. Allt fler klienter frågar mig om kostnaden för mitt arbete. Det är en fullt legitim fråga att ställa och i den bästa av världar hade jag varje gång kunnat säga vad hen kommer att få betala vid en fällande dom.
Det finns många brister i nuvarande system kring återbetalning av försvararkostnader som regleras i Rättegångsbalken 31 kap 1§. Den främsta är att den fortfarande år 2024 baseras på nivåerna för vilken rättshjälpsavgift en person skulle behöva betala. En nivåsättning som inte ändrats sedan 1999. Den innebär förenklat i praktiken att du kommer få betala mer än 40 % av de totala kostnaderna för de juridiska ombuden i ett mål om du har en årsinkomst som överstiger 260 000 kr. Det motsvarar en månadslön på lite drygt 21 500kr. Som ni förstår innebär det att utgångspunkten är att de flesta förvärvsarbetande, enligt huvudregeln, kommer betala mer än 40 % av ombudskostnaderna. Med beaktande av att medianlönen enligt SCB år 2024 ligger på omkring 34 000 kr är det hög tid att dessa nivåer höjs för att återspegla den faktiska verkligheten.
Sedan 1 mars 2024 har lagstiftaren också försvårat möjligheterna till att återbetalningsbeloppet kan jämkas. Numer krävs särskilda skäl, vilket innebär att betydligt fler personer kommer få betala ett betydligt högre belopp och att mindre hänsyn ska tas till den dömdes personliga situation. Detta var också lagstiftarens syfte med denna skärpning, dvs att öka återbetalningsskyldigheten. Lagstiftaren förklär omskrivningen som att tidigare kunde en person få betala hela kostnaden men nu finns en begränsning av maximalt 80 % av den totala kostnaden. Men i och med att jämkningsmöjligheten minskat innebär det i praktiken att fler personer kommer vara tvungna att betala högre belopp. Det är också denna utveckling som vi som arbetar med detta nu ser. Problemet är, mot bakgrund av den otidsenliga nivåsättningen av årsinkomsten, att hederliga människor med normala arbeten, som sitter med höga räntor på sina lån, är de som framför allt drabbas av detta. I många fall har återbetalningsskyldigheten nu, än mer än tidigare, blivit den stora negativa effekten av en fällande dom. En sådan ordning bör vi inte ha!
En av orsakerna till att denna skärpning nu införts har enligt regeringen varit att det under senare år varit väldigt höga kostnader för de juridiska ombuden i domstolarna runt om i Sverige. Det är häpnadsväckande enkelspårigt att tro att det höga kostnaderna inte har en realistisk förklaring. Anledningen till de höga kostnaderna under senare år är givetvis de stora och mer komplexa utredningar som polismyndigheten och i senare led åklagarkamrarna ger in till domstolarna. Även utifrån detta perspektiv blir det märkligt att en dömd person ska drabbas hårdare ekonomiskt bara för att utredningarna växer och därmed även ombudens kostnader ökar. Detta är ju inget som den dömde kan påverka.
Slutligen anser jag att det måste införas en möjlighet för den dömde att kunna delbetala kostnaden för de juridiska ombuden. Det finns ingen anledning till att detta inte skulle kunna vara möjligt. Möjligheten till delbetalning finns i princip inom alla andra områden där ersättningskrav riktas. I nuläget innebär de höga kostnaderna, som måste betalas på ett bräde, att personer per automatik hamnar hos Kronofogden. Detta ökar statens kostnader i form av att indrivningsärenden behöver upprättas. Det skapar också ökade kostnader och ökad belastning på överrätter i och med att många dömda väljer att överklaga, ibland enbart i syfte att få möjlighet att spara upp till belopp som senare kommer behöva betalas.
Så om lagstiftaren vill få in pengar till statskassan och inte samtidigt driva folk i onödan till Kronofogden bör man snarast se över nivåsättningen för när en person är skyldig att betala kostnaden för de juridiska ombuden, samt under alla omständigheter införa möjligheten att delbetala kostnaden.
