av Juliette Walldov, KDU:s rättspolitiska talesperson.
En svår ekonomisk situation ska aldrig hindra brottsoffer från att få den rättvisa de förtjänar. Möjligheten att få hjälp för att betala sina rättegångskostnader är en grundläggande rättighet i en rättsstat, men det nuvarande systemet räcker inte till. KDU tycker att det krävs ett förändrat system för att människor som har behov av rättshjälp ska få den rättvisa de förtjänar. Ett system som är bättre anpassat för tider av hög inflation och en ökande brottslighet. Där ersättningen baseras på fasta prisbasbelopp och följer inflationen istället för en fast summa. Detta skulle bli ett betydligt mer rättvist och dynamiskt system som bättre skulle spegla ekonomin och de faktiska kostnaderna för de som söker hjälp.
Problemet med en nominell summa
I dagsläget utgår rättshjälpslagen från ett maximalt “ekonomiskt underlag” om 260 000 kr för att bedöma vem som är berättigad till rättshjälp. Det ekonomiska underlaget beräknas utifrån personens samlade inkomster minus skulder och försörjningsbörda. Problemet med en sådan fast summa är att den snabbt förlorar sin relevans i takt med inflationen. Över tid exkluderas personer som är i behov av rättshjälp, men som hamnat marginellt över den nuvarande gränsen.
Till exempel kan en låginkomsttagare som tidigare kvalificerat sig för rättshjälp falla utanför systemet, trots att deras ekonomiska situation inte har förbättrats i reala termer. Den nominella summan blir alltså ett hinder för rättvisa, där ekonomiskt utsatta riskerar att nekas rättshjälp på grund av en stelbent lagstiftning. Det kan omöjligt vara intentionen i lagstiftningen.
Fördelarna med att använda prisbasbelopp
Att istället knyta både rättshjälpslagens ekonomiska underlag och rättshjälpaviften till ett fastställt antal prisbasbelopp skulle skapa en mer långsiktigt hållbar lösning. Prisbasbeloppet justeras årligen i relation till den allmänna prisutvecklingen i samhället och är ett vedertaget mått som används inom många andra delar av det svenska rättssystemet och socialförsäkringssystemet. Genom att tillämpa samma metod i rättshjälpslagen skulle gränsen för rättshjälp automatiskt anpassas efter inflation och förändrade levnadskostnader.
Systemet skulle bli mer rättvist och hålla bättre över tid. Oavsett hur samhällsekonomin förändras skulle rättshjälpen finnas tillgänglig för den som exempelvis utsatts för brott och behöver hjälp för att ha råd på sin väg till rättvisa. Detta skulle bidra till en starkare rättssäkerhet, där alla medborgare har samma tillgång till juridisk hjälp, oavsett hur det ekonomiska landskapet förändras.
Att knyta rättshjälpsgränsen till prisbasbeloppet skulle också minska risken för godtyckliga bedömningar och ge en mer rättvis process. För medborgarna skulle det innebära en större trygghet att veta att de inte riskerar att hamna i en rättslig tvist utan att ha råd med juridisk representation.
Sveriges rättshjälpssystem är en grundbult i rättsstaten och måste anpassas säkras mot inflationens urholkning. Att gränsen för rättshjälp baseras på prisbasbelopp snarare än en fast nominell summa skulle vara ett viktigt steg i att modernisera systemet och säkerställa att det fungerar som det är tänkt – att ge alla rätt till rättvisa, oavsett ekonomiska förutsättningar. Ett dynamiskt och rättvist rättshjälpssystem skulle inte bara stärka rättssäkerheten utan även främja tilltron till det svenska rättsväsendet.
För rättvisa och allas likhet inför lagen är det dags att förändra systemet.
