Flera berörda personer har motsatt sig att en fastighet på Lidingö utanför Stockholm ska delas i två. Länsstyrelsen fann att fastigheten på 2337 kvadratmeter är tillräckligt stor för att delas, då andra fastigheter i samma kvarter har arealer på 1129 respektive 1167 kvadratmeter.
Det åtföljande tillskottet av en villa kunde enligt länsstyrelsen inte anses utgöra en alltför stor förtätning av bebyggelsen. Vid en vägning mellan de enskilda och allmänna intressena fann länsstyrelsen att det inte fanns skäl att upphäva planbeslutet.
Regeringen konstaterade att både den gamla och den nya detaljplanen anger att fastigheten ska användas för bostadsändamål och att vare sig den antagna detaljplanen eller fastighetsplanen är oförenlig med översiktsplanen.
Dessutom ansåg regeringen att de olägenheter, bland annat i form av påverkad närmiljö, inte var så betydande att planbeslutet inte var acceptabelt. Regeringen avslog därför överklagandena.
Nu avvisar Högsta förvaltningsdomstolen åtta personers ansökningar om rättsprövning. Sökandena äger fastigheter i anslutning till planområdet, men deras civila rättigheter eller skyldigheter berörs inte av regeringens beslut i den mening som avses i Europakonventionen enligt domstolen.
