av Miriam Ingeson, forskare med inriktning på totalförsvarsjuridik,
Sally Longworth, forskare med inriktning på totalförsvarsjuridik,
Pontus Winther, forskare med inriktning på totalförsvarsjuridik,
Anna Andersson, forskare med inriktning på totalförsvarsjuridik och Jessica Appelgren, folkrättsjurist och enhetschef, samtliga verksamma vid FOI.
I en debattartikel den 25 augusti 2024 på DN Debatt ville några folkrättsrådgivare inom Försvarsmakten betona vikten av internationella institutioners legitimitet, och mana till återhållsamhet i debatten om folkrätten. De uttryckte förvåning över att jurister och andra ”snabbt kommer till slutsatser om vad som utgör krigsbrott och inte”. Vi tycker att de ger ett viktigt bidrag till en större debatt, men vill själva bidra med nyansering och reda ut några missförstånd.
Det finns goda skäl både för stater, organisationer och enskilda individer att påpeka bristande faktaunderlag, kritisera svaga argument och på andra sätt dra slutsatser om folkrätten i offentlig debatt. Debatt underbygger, snarare än undergräver, folkrättens legitimitet. Internationella domstolsavgöranden är, som debattörerna påpekar, av största vikt, men domstolar har en annan roll i folkrätten än i den nationella rätten. Det beror på att det folkrättsliga systemet i huvudsak byggs upp av vad staterna själva säger och gör, och hur de reagerar. I demokratiska stater är det medborgarna som är med och påverkar vad staten ska säga och göra. Staterna är i sin tur medlemmar i internationella organisationer, som tillvaratar deras kollektiva intressen. Ibland görs det genom att skapa internationella domstolar. Alla dessa aktörer har en roll att spela i folkrättens utveckling. Juridik är en argumenterande praktik, och argumentationen vinner legitimitet genom demokratisk förankring i offentligheten.
Svensk säkerhet och totalförsvar stärks av en fungerande internationell rättsordning. Vi i Sverige gör anspråk på att vara en rättsstat, och har allt att vinna på en principfast juridisk hållning. De internationella institutionernas legitimitet är central för den internationella rättsordningen, vilket inte alltid återspeglas i medierapporteringen. Diskussionen om folkrätten bör självklart präglas av kunskap om rätten och institutionernas roll, och baseras på en uppriktig värdering av tillgängliga fakta. Så långt tycks vi vara ense med debattörerna. Vi har däremot en annan bild av rättsläget i några avseenden, och skulle förklara vissa begrepp på ett annat sätt än debattörerna gör. Att olika bilder av rättsläget förs fram betyder inte att legitimiteten hos folkrätten som sådan undergrävs. Det är istället ett bevis för att folkrätten, som all juridik, förser oss med verktyg som kan användas för att kalla något för rätt och något för fel. Att den används så är ett bevis för dess legitimitet.
Vi vill till exempel påminna om att folkrätten är ett mycket vidare begrepp än den internationella humanitära rätten, som också kallas krigets lagar. Den senare är en del i den förra. Frågan om rätten till självförsvar hör inte till den humanitära rätten, utan till en annan del av folkrätten. I förhållande till Gaza är frågan om självförsvar omgiven av kontroverser, både i internationell och svensk folkrättslig debatt, se här, här, här och här. Inom ramen för den internationella humanitära rätten kan vi peka på att militär nödvändighet inte är en självständig princip, så som distinktion, proportionalitet och förbud mot att orsaka överflödig skada och onödigt lidande. Alla regler och principer på detta område är istället utformade utifrån tanken om en balans mellan militär nödvändighet och humanitet. Anfall mot sjukhus är ett bra exempel i den här kontexten. Sjukhus åtnjuter särskilt skydd men det är inte absolut, som debattörerna hävdar. Det särskilda skyddet består istället i att extra krav ställs på ett sådant anfall för att det ska vara lagligt, se vidare här. Skydd av kulturarv är inte heller absolut, men där gäller andra regler, se till exempel här, här och här). Vi menar att jurister inom praktik och rättsvetenskap på detta sätt måste diskutera rättens innehåll sinsemellan, och dela med sig av sin kunskap till allmänheten. Det som möjligen undergrävs av offentlig debatt är hållbarheten i en viss framförd tolkning av de folkrättsliga reglerna, men som vi påpekat ovan är det uttryck för en inbyggd funktion och inte ett funktionsfel.
Vi vill därför särskilt lyfta fram att är att det är ett missförstånd att det i nuläget inte skulle gå att dra slutsatser om folkrättens tillämpning i Gaza, och diskutera dessa i sociala och andra medier.
Bedömningar om vad som är förenligt respektive i strid med den humanitära rätten ska göras löpande av parterna i en konflikt och staterna som deltar i det internationella samfundet. I annat fall skulle syftet, att minska mänskligt lidande i krig, helt urvattnas. Den internationella humanitära rätten är i första hand handlingsdirigerande, så att säga i förväg, och inte ansvarsutdömande, i efterhand. Den kräver aktiva ställningstaganden av staterna. Argumentet att det inte går att göra rättsliga bedömningar av rättsläget innan en domstol tagit slutlig ställning till ansvarsfrågan, utan att det istället då måste röra sig om politiskt färgade slutsatser, är alltså inte korrekt. Däremot kan, och sannolikt bör, politiska slutsatser dras av den aktuella bedömningen av rättsläget. Inte minst gäller det när internationella institutioner, till exempel en internationell domstol, uttalat sig i en fråga. Att forskare, jurister och andra experter delar sina bedömningar och slutsatser öppet är helt i linje med hur systemet är tänkt att fungera, och att det leder till en bredare debatt med andra intresserade visar att de utför en viktig uppgift.
En anledning till att bred debatt i sociala och andra media är önskvärd är att frågan har stort allmänintresse. Det är till exempel inte bara stater och militära organisationer som nogsamt bör följa den rättsliga och faktiska utvecklingen i ett konfliktområde för att kunna anpassa sitt agerande. Även företag, organisationer och privatpersoner som har samröre med parter i konflikt där krigsbrott och andra internationella brott begås kan ses som ansvariga, i regel för medhjälp till brott. En felaktig bild av rättsläget kan alltså inte minst komma att få ekonomiska konsekvenser för svenska företag.
Svensk och global säkerhet stärks inte bara av tilltro till institutioner utan även av en fri åsiktsbildning. Vi behöver ett fritt och modigt offentligt samtal om svåra gemensamma frågor. Juridiken har en viktig roll i det samtalet, men det finns också andra sätt att definiera det som händer än genom att dra juridiska slutsatser. Att krig och internationella brott diskuteras utifrån politiska ståndpunkter beror på att frågorna också är politiska. Det handlar om människosyn, moral och makt. De tvärvetenskapliga fälten övergångsrättvisa och folkmordsstudier har sina egna verktyg för förståelse av juridiska begrepp som rättvisa och folkmord. De överlappar inte helt med de möjliga juridiska slutsatser som kan dras, men de bidrar också till vår kunskap och förståelse av världen, samt av rättssystemens möjligheter och begränsningar. Att olika uppfattningar bryts mot varandra leder i bästa fall till ökad kunskap och ökat samförstånd. För detta krävs både fri åsiktsbildning och akademiskt frihet.
Det har snart gått ett år sedan Israel inledde det senaste Gazakriget efter Hamas attack den 7 oktober 2023. Det vi såg då och det vi ser nu i Gaza är ett närmast ofattbart våld och enormt mänskligt lidande. Händelserna, det som föregått dem och vad de leder till, har politiska efterverkningar i stora delar av världen. Vi måste försöka förstå det ofattbara. Vi måste tala om våld och mänskligt lidande, på många olika sätt. Folkrätten är ett av de sätten, och vi välkomnar en bred debatt om dess roll och innebörd. Det är viktigare än någonsin.
