av advokaterna Sabina Böö, Pia Engström Lindgren, Lina Holmgren, Silvia Ingolfsdottir, Sofie Jeppsson, Rebecka Lewis, Nina Löwenhielm, Katja Muturi, Carla Pantzar, Sabina Saidi, Frida Wallin.
Tänk dig en arbetsplats där det inte är okej att vara sjuk. Inte heller är det okej att gå på läkarbesök under arbetstid eller att vårda ditt sjuka barn. Om du vill hämta ditt barn på förskolan innan förskolan stänger så kan du av företrädare för staten avkrävas en förklaring framför okända och till och med farliga människor varför du ska hämta ditt barn.
Det här är vår vardag som brottmålsadvokater.
Arbetsmiljön idag totalt sett, är sämre än vad den var för tio år sedan. Som kvinnor och brottmålsadvokater arbetar vi i ständig motvind bland annat gällande omfattningen av vad som förväntas av oss i termer av tillgänglighet och hur förordnanden fördelas.
Inte sällan ifrågasätter domstolar hämtning på förskola och vab, något som borde vara självklarheter att man har rätt till.
Vår upplevelse är att manliga advokater inte ifrågasätts på samma vis när det gäller privatliv. Män som ändå har ifrågasatts är ovilliga att träda fram. En av dem förklarade att han är rädd för repressalier från domstolen eftersom han skulle kunna uppfattas som besvärlig och därmed inte få några fler uppdrag om han skulle berätta öppet om sina erfarenheter.
Låt oss ge exempel på hur kvinnliga advokater bemötts i närtid.
X tingsrätt ifrågasatte varför advokaten behövde gå 16.30 för att hämta på förskola när målet var bokat till 16.00 och rättens ordförande ägnade tio minuter åt att inför alla bland annat diskutera varför advokaten inte kunde ordna barnvakt.
Y tingsrätt övervägde att entlediga en advokat eftersom de ansåg att hon åtagit sig för många uppdrag när hon begärt att få sätta en kollega i sitt ställe när hon var sjukskriven på grund av halsfluss och när hon var bortrest med sitt barn under sportlov. Hon förelades att skriftligen inkomma till tingsrätten med information om sitt privatliv och hälsotillstånd.
Z tingsrätt tog över två månader på sig att föra upp en tidigare föräldraledig advokat, med över 15 års erfarenhet av brottmål, på listan för fria förordnanden tvärtemot tingsrättens tidigare besked om att pröva frågan direkt när hon var åter i tjänst. Två nyblivna manliga advokater i hennes närhet har förts upp på listan bara dagar efter att de fått advokattiteln.
Problematiken ligger alltså till del bortom vad vi själva kan påverka. Vi kan inte lösa situationerna internt på byråerna och inte heller enbart genom advokatsamfundet. Domstolarna behöver förändra sin syn på advokater för att kunna erbjuda den rättssökande allmänheten skickliga kvinnliga försvarare. Utan förändring kommer kvinnliga advokater att lämna yrket.
Det fria advokatvalet och gamla strukturer enligt vilka den lämpligaste försvarsadvokaten inte sällan presumeras vara en man speglas i tingsrätternas godtyckliga förordnandesystem. Detta missgynnar erfarna kvinnliga advokater. De som gynnas av nuvarande reglering arbetar hårt för att detta inte ska förändras utan cementeras ytterligare.
Eftersom advokater ersätts med allmänna medel är det särskilt viktigt att detta sker med hänsyn till jämställda arbetsvillkor. Domstolarna måste i sin verksamhet följa regler om jämställdhet och diskriminering, något som inte sker idag vad gäller uppgiften att förordna advokater. Det borde vara en självklarhet för svensk domstol att också i sin fördelning av uppdrag verka för att det sker konformt med diskrimineringslagstiftningen. Diskriminering är en kränkning av mänskliga rättigheter och det måste ligga i domstolarnas intresse att motverka att det får ske.
Vi har genom egna kontakter med företrädare för domstolarna erfarit att det finns ett påfallande ointresse av hur advokater behandlas i dessa avseenden. Exempelvis har bemötandegruppen på Q tingsrätt meddelat att de inte behandlat frågan om könsfördelning av uppdrag när en viss advokat inte önskats. Inte heller har bemötandegruppen behandlat frågan om att hålla de tider som anges i kallelser för att möjliggöra hämtning på förskola eller möjligheten till vab för advokater. När vi föreslagit ett möte har vi fått till svar att bemötandegruppen inte har möjlighet att delta i ett sådant.
Det synes helt saknas statistik som visar fördelningen av förordnanden kvinnor respektive män, både i antal och i tillerkända arvoden. Det är under all kritik.
Advokatsamfundet har efter att vi uppmärksammat dem på problematiken låtit meddela att det för närvarande pågår ett aktivt arbete med anledning av de frågor vi väckt om vår arbetsmiljö. Det är vår förhoppning att advokatsamfundet skyndsammast tillsätter en jämställdhetskommitté och utser en person på advokatsamfundet som har ansvar för jämställdhet.
Lagmän och andra aktörer som medverkar till, eller som passivt låter en orimlig och ojämställd arbetsmiljö för advokater passera, bör omgående ta sitt ansvar och verka för lika behandling av kvinnor och män och respekt för att även advokater har rätt till privat- och familjeliv.
Innan det sker och ger resultat kan inte advokatsamfundet eller domstolarna mena att de tar sitt arbete med bemötande och jämställdhet på allvar.
