DEBATT – Av Per Åke Kvarnström, försvarsadvokat och f.d. åklagare specialist grova våldsbrott, Uddevalla, Tommy Nilsson, försvarsadvokat, Trollhättan, Peter Gillberg, försvarsadvokat och f.d. åklagare specialist grova narkotikabrott, Göteborg, Ali Kassim, försvarsadvokat, Västerås/Uppsala & Hans Gaestadius, försvarsadvokat, Göteborg
Från och med den 1 januari 2025 införs nya regler för advokater angående behörighet att ta förordnanden som offentlig försvarare i mer allvarliga brottmål. Det kommer i fortsättningen att krävas fem års erfarenhet som försvarare för att få ta förordnanden av domstol där straffminimum för aktuella brott är fyra års fängelse. Vidare införs ett krav att advokaten även har genomgått en brottmålsutbildning särskilt inriktad på mål med allvarlig brottslighet.
Detta är regler som vad vi förstår införs mot bakgrund av vissa fall där förordnade offentliga försvarare tyvärr inte levt upp de höga krav som bör kunna ställas – detta för att säkerställa kompetens och rättssäkerhet gällande offentliga försvar där det är staten som huvudsakligen betalar försvararkostnaden.
Viktigt här är att påpeka det självklara att alla har rätt till bästa möjliga försvar – alla som misstänks för brott ska betraktas som oskyldiga till dess domstol beslutat något annat.
Men i detta sammanhang bör enligt vår uppfattning även ske en översyn gällande allmänna åklagares rätt att självständigt få ta beslut gällande tvångsmedel, åtal och eventuella överklaganden från tingsrätt till hovrätt i allvarliga brottmål.
En enskild åklagare i Sverige har idag nämligen en oerhörd makt gällande ingripanden gentemot brottsmisstänkta personer. Åklagaren kan självständigt besluta om anhållande, om att i domstol begära häktning/omhäktning, om att väcka åtal och slutligen om att överklaga till hovrätt då åtal helt eller delvis ogillats av tingsrätten.
Härvidlag bör påpekas att det krav på ”sannolika skäl” för häktning som idag gäller är ett enligt vår uppfattning lågt ställt krav – det är idag ”lätt att bli häktad/omhäktad” för brott i Sverige.
Ett bättre regelsystem på åklagarsidan borde därför vara att endast åklagare med speciell kompetens och erfarenhet – jämför ovan angivna krav gällande offentliga försvarare – ska få handlägga och ta självständiga beslut i allvarliga brottmål där det kan vara fråga om långa häktningstider och i förlängningen, efter väckta åtal, från åklagare yrkanden om långa fängelsestraff och i vissa fall även därpå följande krav på utvisning från Sverige.
Ett minimum i mer allvarliga brottmål borde i vart fall vara att man på åklagarkammare runt om i landet har egna interna samråd med chefsåklagaren innan åtalsbeslut tas eller ogillade åtal överklagas till hovrätten. Vidare att man internt på åklagarkammaren prövar om det till exempel efter tre månaders häktningstid är rimligt med fortsatt häktning i det aktuella fallet.
(Gällande överklaganden från hovrätt till Högsta Domstolen gäller redan idag en mer rättssäker ordning – Riksåklagaren kan överklaga en hovrättsdom till HD, men även för Riksåklagaren krävs att HD beviljar prövningstillstånd.)
Våra synpunkter ovan har föranletts av flera allvarliga brottmål som nyligen avslutats i domstol – däribland ett i dagarna avslutat brottmål i Hovrätten för Västra Sverige där dessa frågeställningar hamnat i en blixtbelysning.
I målet har en oskyldig person suttit häktad i mer än 7 månader – åtalet mot mannen ogillades helt i såväl Vänersborgs tingsrätt som i Hovrätten för Västra Sverige.
