Den 37-årige mannen har erkänt att han dödat sina två barn.
Nu har den rättspsykiatriska utredningen slutförts – och bedömningen är mannen inte lider av en allvarlig psykisk störning.
Det var för en knapp månad sedan som polisen larmades till ett radhus i Södertälje. På plats fann man två små barn, sju och åtta år gamla, döda. Även den 37-årige mannen var allvarligt skadad och fördes till sjukhus. Barnens mamma fanns också i huset, hon och pappan greps misstänkta för mord. Dagen efter släpptes dock mamman, och misstankarna mot henne avskrevs.
Rättssykiatrisk utredning
Pappan häktades, på sannolika skäl misstänkt för mord i två fall och en så kallad §7-utredning av honom genomfördes på uppdrag av Södertälje tingsrätt.
Enligt den så kunde en allvarlig psykisk störning misstänkas, såväl vid brottstillfället som vid undersökningen. Därför, står det i utlåtandet, finns skäl för rättspsykiatrisk undersökning för ställningstagande till frågan om fängelseförbud.”
Av utredningen, som delvis omfattas av sekretess, framgår att den 37-årige mannen sedan tidigare är helt ostraffad.
Mannen beskriver att han växte upp i en religiös familj, och att han i hemlandet utbildade sig och arbetade som musiklärare. Till Sverige kom han för 15 år sedan och har här bland annat arbetat inom städning och bygg och också varit engagerad i kyrkan.
Har erkänt
Med anledningen av resultatet i §7-utredningen beslutades att han skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning – något som vanligtvis görs under pågående huvudförhandling. Men enligt handlingar Dagens Juridik tagit del av har pappan erkänt de gärningar han misstänks för – och därför förordnade tingsrätten att en rättspsykiatrisk undersökning skulle genomföras för att utröna om:
• Om det finns medicinska förutsättningar för att överlämna N.N till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken. Undersökningen ska
innefatta förutsättningarna för vård med särskild utskrivningsprövning.
• Om N.N begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och i så fall tillståndets betydelse för frågan om påföljdsvalet enligt 30 kap. 6 § brottsbalken.
• Om N.N till följd av störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.
• Om N.N i anslutning till brottet själv genom rus eller på något
annat liknande sätt har vållat det tillstånd som avses ovan eller som utgör
störningen.
Nu är utredningen klar. Överläkaren kommer fram till att mannen inte har begått de aktuella gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning, att han vid tiden för undersökningen inte lider av en allvarlig psykisk störning och att det därmed inte finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap 3 § brottsbalken.
