Åklagaren är kusin med en känd gängledare.
I sitt jobb fick hon tillgång till hemlig information i bland annat en utredning om mord och grovt vapenbrott.
Nu har hon åtalats – misstänkt för att ha läckt den sekretessbelagda informationen till en familjemedlem.
Det finns dock ingenting i utredningen som tyder på att hon haft för avsikt att hjälpa den kriminelle släktingen.
Åtalet rör två fall av brott mot tystnadsplikt.
Under den första åtalspunkten påstås åklagaren ha fotograferat av sin datorskärm som innehöll hemlig information om ett frihetsberövande, en person som misstänktes för grovt vapenbrott. Fotot skickades sedan vidare till en släkting via Whatsapp.
I förhör får åklagaren frågan om hon minns att hon fotograferat sin datorskärm. Det gör hon.
”Ja, jag ser ett namn som är exakt samma stavning som min kusin [NN:s] namn. Och det är det jag tar kort på och skriver, att han är frihetsberövad tror jag. Jag har inget minne av meddelandet, eller vad jag exakt skriver, men jag har ett minne av att jag skriver något sånt till min syster som jag har nära kontakt med, och just för, kanske en önskan att han skulle vara frihetsberövad”.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
En namne
Kort senare inser hon dock att det inte är hennes kusin som är frihetsberövad, utan en namne.
Hon är är ångerfull, men menar att hon inte begått något brott.
”Alltså, det är verkligen dumt att ta ett kort, det vet jag ju själv som mitt yrke är. Men det är där och då så tror jag att det bara blev så här, att okej, han är… Alltså att jag skulle bara visa, äntligen är han tagen. En önskan om att han hade varit frihetsberövad och att det blev så intressant, att namnet var exakt samma stavning.”
”Visa hur hemskt”
Åklagaren säger i förhör att chattarna med släktingarna är ett sätt att ventilera väldigt jobbiga saker samt även ett sätt att visa på ”hur hemskt det är med hela gäng, liksom våldet som pågår”.
Den andra åtalspunkten handlar om att åklagaren påstås ha delat med sig av hemlig information i ett mordärende som hon själv ansvarade för på kammaren. Hon påstås bland annat ha informerat släktingar om hur mordet gick till, vem som mördats och hur räddningsinsatsen såg ut.
Själv menar hon dock att uppgifterna hon chattat om redan varit omskrivna i media, och därmed harmlösa.
