Få av de som avtjänar straff på anstalt eller inom frivården fullföljer behandling som ska motverka återfall i brott, visar en granskning från Riksrevisionen.
Personalbrist och överbelagda fängelser är de främsta anledningarna.
– Säkerhetsfrågorna är mycket viktiga, men de får inte tränga ut det återfallsförebyggande arbetet. Kriminalvården behöver hantera båda delar, säger Jenny Lee, projektledare för granskningen.
Kriminalvårdens ambition är att så många som möjligt av de med medelhög eller hög risk att återfalla i brott ska genomgå minst ett behandlingsprogram. Det rör sig om cirka 75 procent av alla klienter.
Men 2023 var det bara 22 procent på anstalt och 13 procent inom frivården med behov av behandling som gick igenom ett behandlingsprogram, visar Riksrevisionens granskning.
Många klienter som bedöms ha behov av program erbjuds inte program – eller erbjuds program men avbryter det, antingen av anledningar kopplade till personen själv eller för att Kriminalvården inte har möjlighet att erbjuda klienten att fortsätta programmet vid flytt.
Kriminalvården har varken lokaler eller utbildad personal så att det räcker, enligt Riksrevisionen. Bristerna beror framför allt på att verksamheten är underdimensionerad, och har varit det under lång tid. Att fängelserna blivit överbelagda och frivårdskontoren överbelastade har förvärrat situationen.
– De resurser som Kriminalvården lägger på behandlingsverksamhet är otillräckliga och behöver utökas. Det gäller även möjligheterna att delta i behandlingsprogrammen på distans, säger riksrevisor Helena Lindberg i ett pressmeddelande.
Svårt att anställa
Kriminalvårdens arbete med att anställa fler som kan genomföra behandlingsprogram tar tid, och dessutom är personalomsättningen bland de som leder programmen i vissa fall hög. På flera håll är det svårt att rekrytera nya.
Kriminalvårdens behandlingsprogram bygger också på att det ska finnas en stödjande miljö utanför behandlingen. Men i den rådande situationen med överbeläggningar har myndigheten haft svårt att upprätthålla den stödjande miljön – vilket riskerar att leda till att behandlingsprogrammen inte får full effekt.
– Säkerhetsfrågorna är mycket viktiga, men de får inte tränga ut det återfallsförebyggande arbetet. Kriminalvården behöver hantera båda delar, säger Jenny Lee, projektledare för granskningen.
Verksamhetens innehåll behöver utvecklas
Riksrevisionen konstaterar även att behandlingsverksamhetens innehåll behöver utvecklas. Det behövs program anpassade för kvinnor, program på andra språk än svenska samt utveckling av befintliga och nya program.
På grund av juridiska hinder har Kriminalvården inte kunnat kartlägga behoven hos klienterna – vilket har försvårat utvecklingen av programmen. Av samma anledningar har Kriminalvården inte kunnat genomföra utvärderingar av behandlingsprogrammens effekter.
– De brister som granskningen pekar på innebär ineffektivitet. Klienter inom Kriminalvården riskerar att inte få den hjälp de behöver, vilket ökar risken för återfall i brott, säger Helena Lindberg.
