av Essi Alho, Verksamhetschef, Prinsparets Stiftelse, Stina Liljekvist, Ordförande, Skandias Stiftelse Idéer för livet, Johan Gustafsson, Executive Vice President Communications & Sustainability, Tele2 AB, Johanna Redelius, Enhetschef, Livslångt Lärande, RISE och Pernilla Baralt, Generalsekreterare, UNICEF Sverige.
Myndigheter, plattformsbolag och regering behöver sätta barnens bästa i det främsta rummet. För den som ska anlägga en lekpark finns noggranna regler och säkerhetskrav. Så ser det tyvärr inte alltid ut i de digitala rum där våra barn tillbringar en stor del av sin uppväxt. Den nya EU-lagstiftningen Digital Services Act kan ändra på det, men de ansvariga myndigheterna behöver då prioritera barnrättsperspektivet, det skriver representanter för Prinsparets Stiftelse, Skandias Stiftelse Idéer för livet, Tele2, RISE och UNICEF Sverige.
Att den som ska anlägga en lekplats behöver följa plan-och bygglagen och Boverkets byggregler för att minska risken för olycksfall känns självklart för de flesta. Vi förväntar ossatt en klätterställning ska vara utformad med utgångspunkt i barnssäkerhet.
Tyvärr kan vi inte ta samma saker för givna på barnens digitala lekplatser i appar och spel där våra barn tillbringar en stor del av sin uppväxt. I vårt arbete med barns trygghet på nätet hör vi allt för ofta om barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp, rasism, hot, hat och mobbing. I detta ser vi ett allvarligt hot mot barns hälsa och utveckling.Internet var aldrig tänkt som en lekplats eller fritidsgård för barn, det skapades av och för vuxna. Men många barn tillbringar i dag stor del av sin uppväxt i digitala rum utan vuxennärvaro. Redan på lågstadiet använder 9 av 10 internet dagligen, och 7 av 10 barn på lågstadiet har en egen mobil, enligt rapporten Svenskarna och internet. I vårt digitaliserade samhälle ska barn inte behöva välja bort internet. Därför är det vuxnas ansvar att se till att det är en plats där barn inte bara slipper utsättas för brott, utan faktiskt trivs och utvecklas.
Digital Services Act heter den nya lagstiftning som började gälla i sin helhet den 17 februari i Sverige och EU. Den innebär bland annat att leverantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga får striktare krav på sig att snabbt ta ner olagligt innehåll och göra riskbedömningar kring hur deras tjänster kan påverka användarnas välmående, personliga integritet och yttrandefrihet negativt. Konsumentverket, Mediemyndigheten och Post-och telestyrelsen har fått ett delat ansvar för att DSA följs i Sverige.
Vi vill lyfta vikten av ett tydligt barnrättsfokus i arbetet med hur lagen ska tillämpas, och föreslår därför följande:
1. Samordning mellan myndigheter behöver ske så att barns rättigheter inte faller mellan stolarna. Barnets bästa ska väga tyngst i beslut som rör trygghet på nätet. Med tre ansvariga myndigheter och en omfattande lagstiftning behövs det en plan för hur ansvariga myndigheter ska samordna arbetet så att inget barn faller mellan stolarna. Post och Telestyrelsen behöver som samordnande myndighet upprätta en sådan.
2. Plattformsbolag och myndigheter behöver samverka för transparens och kunskapsutbyte. Plattformsbolagen behöver utformas med barns välmående i åtanke, och samarbeta aktivt med varandra och de ansvariga myndigheterna för att dela både data och teknisk expertis som kan bidra till barnens bästa.
3. Regeringen bör utreda inrättandet av en samlande funktion med helhetsansvar för trygghet på nätet. I dag är trygghetsfrågor kopplat till barns närvaro på nätet uppdelade över flera departement, ministrar och myndigheter. I Mediemyndighetens uppdrag ingår att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare, det ser vi mycket positivt på. Men vi tror att ett samlat grepp kring frågor om digital trygghet skulle kunna bidra till en snabb och positiv utveckling.
Sverige bör därför överväga en funktion, liknande den e-ombudsman,(eSafety Commissioner), som finns i Australien. Föräldrar och viktiga vuxna kan välja att vara närvarande, pålästa och visa nyfikenhet i barns närhet. Men nätet är en för stor del av samhället för att lämnas åt individen att hantera. Med den nya lagstiftningen kan nätet bli en plats som både utformas och kontrolleras löpande med utgångspunkt i barnens säkerhet och välmående, precis som vi gör med fysiska lekparker.
Först då kan barn få vara just barn, även på nätet.
