Tingsrätten fann i en mellandom att en konkurssatt mans fordran som hade uppkommit i samband med renoveringsarbeten i en bostadsrättslägenhet var preskriberad.
Domstolen konstaterade bland annat att det faktum att stämning utfärdats i ett tidigare mål mellan parterna inte medfört preskriptionsavbrott, eftersom det vid det tillfället inte var mannen själv utan hans konkursbo som ägde fordran.
Målet togs aldrig upp i hovrätten, men detta beslut ändras nu av Högsta domstolen som anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt. HD konstaterar i sitt beslut att målet bland annat rör frågan om den som är försatt i konkurs har rätt att bryta preskriptionen av en fordring som ingår i konkursen till förmån för konkursboet.
