av Dennis Martinsson, lektor i straffrätt vid Linnéuniversitetet, Emma Persson, advokat, Ario Ebrahimpur, biträdande jurist, Jimmy Schiöld, advokat, Peter Hellman, advokat, och Kristofer Stahre, advokat.
Nyligen skrev Sveriges sex hovrättspresidenter en artikel i DN Debatt till stöd för Domstolsverkets förslag att prövningstillstånd bör krävas för fler brottmål som överklagas till hovrätten än i dag. Vi är starkt kritiska till såväl Domstolsverkets förslag som hovrättspresidenternas resonemang. Vi menar att om förslaget blir verklighet, stryps rättssäkerheten för enskilda på ett påtagligt vis. Dessutom skulle förslaget resultera i betydande konsekvenser för både åtalade personer och brottsoffer. I huvudsak kan två invändningar göras. För det första ruckar förslaget rejält på grundläggande rättsstatliga värden. För det andra skulle brottsoffers möjligheter till upprättelse försvåras avsevärt.
Som reglerna ser ut i dag krävs prövningstillstånd i hovrätten i brottmål där den åtalade dömts till böter eller friats från brott med maximalt sex månaders fängelse i straffskalan. Domstolsverket föreslår nu att prövningstillstånd bör införas i alla brottmål som hovrätten hanterar, förutom i de fall där den åtalade dömts till två års fängelse eller mer. Det handlar alltså om en radikal förändring som på allvar skulle förändra styrkeförhållandena mellan den enskilda och staten på ett oproportionerligt vis.
I en västerländsk demokratisk rättsstat är en självklar grundsten möjligheten att som enskild medborgare få sin sak prövad en andra gång. I brottmålsprocessen syns det tydligast genom möjligheten att till hovrätten kunna överklaga en dom från tingsrätten. Av grundläggande rättsstatliga värden följer att en stat måste garantera möjligheten att få en rättslig sak prövad igen – av en annan instans. Om Domstolsverkets förslag skulle bli verklighet kommer en betydande majoritet av alla brottmål att kunna tas upp i hovrätten först efter att prövningstillstånd beviljats. Det innebär i praktiken att en juridisk ribba måste passeras som gör det betydligt svårare för enskilda personer, såväl dömda som brottsoffer, att få sin sak prövad igen. En högre juridisk ribba skulle också kunna riskera tilltron till rättsväsendet. För att den som blivit dömd i tingsrätten och för att allmänheten ska kunna lita på domstolarna är det av stor vikt att det finns en transparent och öppen kontrollfunktion. Vidare motiveras inte beslut om prövningstillstånd, vilket gör det svårt för enskilda att få insyn i den dömande verksamheten.
Dessutom visar Domstolsverkets statistik från 2023 att en hel del domar i brottmål faktiskt ändras efter prövning i hovrätten. I 34 % av de överklagande fallen ändrade hovrätten tingsrättens dom. Det är en alldeles för hög siffra för att kunna viftas bort. Uppenbarligen är det alltså en förhållandevis stor andel av brottmålen som ändras i hovrätterna. Av samma statistik framgår också att av de cirka 4 800 fall där hovrätten under 2023 ändrade tingsrättens dom, är det den åtalade som i en klar majoritet av fallen har överklagat. Detta visar att det utan tvekan finns ett stort behov av att låta människor få sin sak prövad en gång till i hovrätten och skärpta juridiska krav på en prövning i hovrätten skulle påtagligt strypa detta behov.
I debattartikeln menar hovrättspresidenterna bland annat att brottsoffer ”inte får sin upprättelse eller sitt skadestånd i tid” med dagens regler. Men hovrättspresidenterna verkar inte inse att Domstolsverkets förslag i själva verket innebär en kraftig försämrad situation för brottsoffer. Till att börja med är det en lång rad brott som, med förslaget, skulle kräva prövningstillstånd. Här kan nämnas bland annat vållande till annans död, vissa sexualbrott mot barn, barnfridsbrott, grov kvinnofridskränkning, grovt olaga hot, liksom vissa fall av stöld, rån eller olika slags bedrägerier. Listan kan göras betydligt längre. Gemensamt är att dessa brott kräver ett konkret brottsoffer. Ett potentiellt brottsoffer som alltså vid en friande dom i tingsrätten med den reform som Domstolsverket föreslår – och som hovrättspresidenterna står bakom – får kraftigt försämrade möjligheter till upprättelse genom den beskurna möjligheten att få saken prövad i hovrätten.
Avslutningsvis bör sägas att hovrättspresidenterna påstår att Domstolsverkets förslag skulle stärka både rätten till hovrättsprövning inom rimlig tid och att rättssäkerheten sammantaget skulle stärkas. Vi har mycket svårt att se hur rättssäkerheten stärks genom förslaget. Det verkliga skälet till förslaget är att Domstolsverket på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt vill få bukt med den tunga arbetsbördan som råder i landets hovrätter. I stället för att föreslå en ordning som innebär försämrad rättssäkerhet borde Domstolsverket och hovrättspresidenterna fokusera på det verkliga problemet; att domstolarna behöver mer resurser, både ekonomiska och i form av fler skickliga domare.
