JO Per Lennerbrant konstaterar en brist i hur länsstyrelsen hanterade avlivningen av en hund, vars ägare överklagat avlivningsbeslutet.
Länsstyrelsen menade att det inte gick att vänta med avlivningen av djurskyddsskäl, något som JO inte anser vara särskilt övertygande.
Under sommaren 2022 beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län att en hund skulle avlivas, och att beslutet skulle gälla omedelbart. Bakgrunden var att hunden hade grava hälsoproblem.
Hundens ägare överklagade beslutet samma dag som det meddelades och dagen därpå lämnade länsstyrelsen över överklagandet till förvaltningsrätten. Dagen efter att överklagandet lämnats till förvaltningsrätten kontaktade länsstyrelsen uppstallningsplatsen för att be de verkställa beslutet att avliva hunden.
Samma dag som hunden avlivades beslutade förvaltningsrätten om inhibition av avlivningsbeslutet, alltså att beslutet inte skulle verkställas på grund av överklagandet. Men det beskedet nådde alltså inte fram till uppstallningsplatsen innan hunden redan hade avlivats.
Olika åsikter om inhibition
Länsstyrelsen skriver i sin redovisning av ärendet till JO att myndigheten inte tolkade ägarens yttrande som ett yrkande på inhibition av avlivningsbeslutet, utan bara ett överklagande av själva beslutet.
Förvaltningsrätten ansåg dock, mot bakgrund av målets karaktär, att en
inhibitions-önskan fick anses ligga i överklagandet.
Länsstyrelsen framförde till JO att ett veterinärutlåtande gällande hunden hade visat att hundens symtom inneburit ett långvarigt lidande som sannolikt pågått i flera år. Därför ansåg länsstyrelsen att hunden behövde avlivas omedelbart, och att även om avlivningsbeslutet överklagats så hade länsstyrelsen ett ansvar ur djurskyddssynpunkt att verkställa beslutet om avlivning direktö.
”Även om anmälaren hade yrkat inhibition, vilket hon inte gjorde i
detta fall, bör Länsstyrelsen under sådana förhållanden, med hänsyn till djurets
lidande, inte avvakta med att verkställa beslutet” skrev överdirektören för länsstyrelsen till JO.
JO konstaterar brist hos länsstyrelsen
JO konstaterar att länsstyrelsen, som visste om att beslutet överklagats, borde ha väntat med att verkställa beslutet åtminstone till förvaltningsrätten hunnit ta beslut i frågan om inhibition, för att rätten att överklaga avlivningsbeslutet inte skulle urholkas.
Vidare menar JO att om länsstyrelsen hade bedömt att det inte gick att avvakta, så borde det ha dokumenterats att man gjort överväganden i frågan.
”Av dokumentationen i ärendet framgår inte om länsstyrelsen gjorde några
särskilda överväganden om verkställigheten med anledning av överklagandet.
Det är en brist” skriver JO Per Lennerbrant.
JO avslutar sitt uttalande med att notera att avlivningsbeslutet meddelades nästan två veckor efter veterinärundersökningarna, som beslutet baserades på, samt att det dröjde ytterligare två dagar innan beslutet verkställdes. Det som länsstyrelsen uppgett om att avlivningen verkställdes av djurskyddsskäl framstår därför inte, enligt JO, som särskilt övertygande.
