Av alla mål i EU-domstolen är drygt 60 procent mål om förhandsavgörande. Trots att reglerna har ändrats vid ett flertal tillfällen har den grundläggande strukturen – som bygger på direkt talan – hittills varit densamma som1953 då reglerna första gången antogs.
I och med den ständigt ökade måltillströmningen ändrar man nu rättegångsreglerna på nytt. Syftet med de nya reglerna är bland annat att göra proceduren kring förhandsavgörande tydligare och utförligare, både för enskilda personer och för de nationella domstolarna. Men också att fortsätta arbetet med att se till att domstolen hela tiden har kapacitet att avgöra inkomna mål inom skälig tid, trots att antalet mål ständigt ökar.
För att uppnå detta införs nu ett antal bestämmelser, till exempel att domstolen i fortsättningen får besluta om att begränsa längden på inlagor och skriftliga yttranden. Och att domstolen inte är skyldig att alltid hålla muntlig förhandling i ett mål – om det är så att man, genom de inlagor och skriftliga yttranden som parterna har lämnat in, anser att man har tillräcklig kännedom om omständigheterna. På så vis ges domstolen möjlighet att avgöra mål snabbare.
Andra bestämmelser är att domstolen, när det hålls en förhandling, får uppmana parterna att inrikta sina framställningar på en eller flera bestämda frågor samt att domstolen får hålla en förhandling som är gemensam för flera mål av samma slag som rör samma sak.
De nya rättegångsreglerna träder i kraft den 1 november.
